Vad är egentligen ljus? Dels är det något fysiskt, elektromagnetisk strålning som vi kan mäta. Men ljus är också en sinnesförnimmelse, något som vi upplever.
– För mig är det först och främst en sinnesförnimmelse, men jag har också insett att jag aldrig kommer att förstå exakt vad ljus är, säger Svante Pettersson, ljusdesigner och ljuskonstnär. Vad jag kan förstå, och vad jag också utforskar, är min egen upplevelse av ljus.
För att analysera ljuset, fortsätter Svante Pettersson, och för att förstå varför det får oss människor att känna på ett visst sätt, bryter han ner det i dess olika beståndsdelar: ljusnivå, ljusfördelning, skuggor, reflexer, transparens, bländning, ljusfärg och ytfärg.
– Om man förstår hur de samspelar, och hur detta skapar en känsla hos en i en specifik situation, kan man genom att få till det samspelet återskapa den känslan i en annan situation. Det är vad jag gör i min bok, ”See the light”. Jag försöker få läsaren att lära känna sitt seende och sitt visuella inre.
Svante Petterson utbildade sig som ung till elektriker, ett yrke som han under många år också var hans. Ända fram till dagen som förändrade allt.
– Jag var inne hos chefen och på hans skrivbord låg ett nummer av Ljuskultur, belysningsbranschens egen tidning, och jag började bläddra lite förstrött.
Blicken fastnade på en annons från den då nystartade Ljushögskolan i Jönköping, en del av stadens Tekniska högskola, där det stod att de sökte studenter.
– Jag hade länge funderat på att göra något annat, och nu visste jag vad jag skulle göra. Samma dag ringde jag telefonnumret som stod i annonsen.
Tiden på Ljushögskolan blev början på en lysande karriär. Svante Pettersson, som varit intresserad av ljus sedan barnsben, och som kallar sig själv ”född estet”, hade hamnat på rätt plats. Under flera år var han sedan kreativ chef på Philips i Norden, och han var också, hör och häpna, Philips globala talesperson i ljusfilosofiska frågor. Han är en flitigt anlitad föreläsare och som konstnär har han ställt ut på flera olika ställen.
Men sedan ungefär ett halvår är han tillbaka i hemstaden Uppsala, där han på konsultföretaget Bjerking har som uppdrag att vidareutveckla deras ljusavdelning.
– Ljusbranschen börjar alltmer ta till sig detta med att ljus är en sinnesförnimmelse.
Svante Petterssons bok ”See the light” (2012) är en rejäl tingest och han beskriver arbetet med boken som ”fyra år av ständig ångest”.
Just ångest är något som han gång på gång återkommer till under intervjun, den ångest som kan uppstå inför en uppgift som framstår som omöjlig.
– Har jag ångest kommer jag ingenstans i tankarna, men om jag får handskas med ångesten på rätt sätt kan det komma något ur den.
Han visar en bild på sina barns lekstuga, en liten stuga med stora fönster, från vilken man har utsikt över ett jordbrukslandskap som oftast är grått.
– När de har blivit äldre och tröttnat på den ska den bli min ångestkoja, det har varit min baktanke hela tiden, där ska jag sitta och titta på den nordiska gråheten.
När man talar om det nordiska ljuset, fortsätter Svante Petterson, talar man ofta om lågt stående sol och sådana saker, men aldrig om den nordiska gråheten.
– Nästa bok jag skriver ska nog handla om gråheten här i Norden. Det finns alldeles för lite skrivet om den.
Med tanke på gråheten, och det subtila ljus som finns i den, är det lite märkligt att Svante Petterssons ljuskonstverk ofta är färgsprakande.
– Om jag vill få folk att förstå hur det hänger ihop gäller det att dra saker till det extrema, och när de förstår hur det hänger ihop kan också det subtila förklaras.
Hans senaste verk ”Monolith – Birth of Light”, som i sommar visas på utställningen ”Ljus” på konsthallen Vandalorum i Värnamo, är besläktat med den platsbyggda installation ”Color Trip” som han ställde ut på Färgfabriken i Stockholm för två år sedan. Tanken med ”Monolith”, berättar han, var att den här gången skapa ett beständigt konstverk med samma grundidé.
– Jag ville skapa något som skulle få finnas kvar, som kan få ett långt liv och skickas vidare till nästa konsthall.