Glaskonstnärerna Karin Westman och Håkan Blomqvist arbetar och lever tätt ihop. I fjol firade de 40 år som gifta.
I galleri 1 i Uppsala Konstnärsklubbs nya lokaler, ligger runda, färgglada, sandgjutna verk, sfärer täckta av röda små toppar. Det går inte att missa att det äkta paret Karin Westman och Håkan Blomqvist levt under pandemin och inspirerats av bilderna som vi alla matats med, de av coronaviruset.
I ett av hörnen i galleriet ska en stor kropp in, en skyltdocka med dy långt upp över benen och en jordglob mellan händerna utsträckt som en gåva till efterlevande. Även det en kommentar till de tider vi lever i. Men ännu är hörnet tomt.
– Vi måste hyra ett släp först, den gick inte in i vår bil, säger Karin Westman.
Utställningen heter "I dessa tider". Många av verken har tillkommit under det senaste halvåret, i perioden efter en lång "vila".
– Vi hade inplanerade resor och utställningar hela våren. Sedan, från den 15 mars, kom en oväntad paus då vi var helt fria på grund av coronan, säger Håkan Blomqvist och slår ut med armarna.
– Det blev som en viloperiod, om man får säga så. Vi var ute i trädgården och grävde och vi byggde ut i vårt hem i Värmland. I juni när vi kom tillbaka till ateljén sprutade det ut idéer, säger Karin Westman.
De har arbetat med glas sedan 1999. I de slutliga verken är det inte viktigt vem av dem som gjort vad, processen är helt och hållet gemensam.
– Tidigt sa vi att vi ska bejaka varandra och inte vara negativa. Hellre lägga till och sedan dra bort än att bara säga: "Det där tror jag inte på.". Vi triggar varandra, det är ett ständigt samtal och bollande med idéer, säger Håkan och Karin fortsätter:
– Man får tagga ner sitt ego och vara lyhörd. Även om man tycker att den andras idé inte verkar superbra, säger vi det inte rakt ut utan tänjer på det för att se vart det leder. Kanske man gemensamt kommer fram till att det inte var bra eller att jag hade fel i att tycka att det inte var bra.
"Väsen". Båda delarna i verket är i sandgjutet glas.
Tiden från idé till färdigt verk varierar. Enbart avsvalningen i ugnen kan ta upp till tre veckor eftersom glasets temperatur behöver utjämnas långsamt. Paret Westman och Blomqvist pendlar mellan den 300 kvadratmeter stora ateljén i lilla byn Högboda i Värmland och Uppsala, dit de flyttade tillbaka år 2013. I Värmland har de kvar en stor glasugn, medan de i Uppsala har en mindre ugn och en mindre ateljé i Ekeby. Resorna blir långa och många och idéerna kommer ofta när landskapet flyter förbi på andra sidan bilrutan.
"Irrawaddymemories" inspirerat av flodvatten och pagoder.
De har också rest mycket utomlands, något som också avspeglar sig i konsten. En resa i Myanmar (Burma) resulterade i verket "Irrawaddymemories". Irrawaddy är en av den stora floderna som rinner genom landet. I glasverket inlemmas både floden och alla pagoder som syntes i landskapet. De använder sig gärna av assemblage i sina verk, oväntade föremål ur vardagen som till exempel uppochnervända kyrkogårdsvaser i metall eller plastsnören som får nytt liv.
Karin Westman och Håkan Blomqvist har inte behövt ha lönearbeten vid sidan av sina konstnärskap. Deras konst har varit efterfrågad och de har haft täta utställningar i många länder, bland annat USA, Japan, Tyskland och över hela Sverige.
– Men visst januaridepressionen har alltid funnits där, varje år, med frågan hängande över oss: Kommer vi att sälja nåt det år som kommer?, säger Håkan Blomqvist.
Sandgjuten sfär i glas.
Utställningen "I dessa tider" pågår till och med den 25 oktober. Konstnärerna själva finns på plats under hela utställningsperioden.