I galleri 1 i Uppsala KonstnÀrsklubbs nya lokaler, ligger runda, fÀrgglada, sandgjutna verk, sfÀrer tÀckta av röda smÄ toppar. Det gÄr inte att missa att det Àkta paret Karin Westman och HÄkan Blomqvist levt under pandemin och inspirerats av bilderna som vi alla matats med, de av coronaviruset.
I ett av hörnen i galleriet ska en stor kropp in, en skyltdocka med dy lĂ„ngt upp över benen och en jordglob mellan hĂ€nderna utstrĂ€ckt som en gĂ„va till efterlevande. Ăven det en kommentar till de tider vi lever i. Men Ă€nnu Ă€r hörnet tomt.
â Vi mĂ„ste hyra ett slĂ€p först, den gick inte in i vĂ„r bil, sĂ€ger Karin Westman.
UtstÀllningen heter "I dessa tider". MÄnga av verken har tillkommit under det senaste halvÄret, i perioden efter en lÄng "vila".
â Vi hade inplanerade resor och utstĂ€llningar hela vĂ„ren. Sedan, frĂ„n den 15 mars, kom en ovĂ€ntad paus dĂ„ vi var helt fria pĂ„ grund av coronan, sĂ€ger HĂ„kan Blomqvist och slĂ„r ut med armarna.
â Det blev som en viloperiod, om man fĂ„r sĂ€ga sĂ„. Vi var ute i trĂ€dgĂ„rden och grĂ€vde och vi byggde ut i vĂ„rt hem i VĂ€rmland. I juni nĂ€r vi kom tillbaka till ateljĂ©n sprutade det ut idĂ©er, sĂ€ger Karin Westman.
De har arbetat med glas sedan 1999. I de slutliga verken Àr det inte viktigt vem av dem som gjort vad, processen Àr helt och hÄllet gemensam.
â Tidigt sa vi att vi ska bejaka varandra och inte vara negativa. Hellre lĂ€gga till och sedan dra bort Ă€n att bara sĂ€ga: "Det dĂ€r tror jag inte pĂ„.". Vi triggar varandra, det Ă€r ett stĂ€ndigt samtal och bollande med idĂ©er, sĂ€ger HĂ„kan och Karin fortsĂ€tter:
â Man fĂ„r tagga ner sitt ego och vara lyhörd. Ăven om man tycker att den andras idĂ© inte verkar superbra, sĂ€ger vi det inte rakt ut utan tĂ€njer pĂ„ det för att se vart det leder. Kanske man gemensamt kommer fram till att det inte var bra eller att jag hade fel i att tycka att det inte var bra.
Tiden frÄn idé till fÀrdigt verk varierar. Enbart avsvalningen i ugnen kan ta upp till tre veckor eftersom glasets temperatur behöver utjÀmnas lÄngsamt. Paret Westman och Blomqvist pendlar mellan den 300 kvadratmeter stora ateljén i lilla byn Högboda i VÀrmland och Uppsala, dit de flyttade tillbaka Är 2013. I VÀrmland har de kvar en stor glasugn, medan de i Uppsala har en mindre ugn och en mindre ateljé i Ekeby. Resorna blir lÄnga och mÄnga och idéerna kommer ofta nÀr landskapet flyter förbi pÄ andra sidan bilrutan.
De har ocksÄ rest mycket utomlands, nÄgot som ocksÄ avspeglar sig i konsten. En resa i Myanmar (Burma) resulterade i verket "Irrawaddymemories". Irrawaddy Àr en av den stora floderna som rinner genom landet. I glasverket inlemmas bÄde floden och alla pagoder som syntes i landskapet. De anvÀnder sig gÀrna av assemblage i sina verk, ovÀntade föremÄl ur vardagen som till exempel uppochnervÀnda kyrkogÄrdsvaser i metall eller plastsnören som fÄr nytt liv.
Karin Westman och HÄkan Blomqvist har inte behövt ha lönearbeten vid sidan av sina konstnÀrskap. Deras konst har varit efterfrÄgad och de har haft tÀta utstÀllningar i mÄnga lÀnder, bland annat USA, Japan, Tyskland och över hela Sverige.
â Men visst januaridepressionen har alltid funnits dĂ€r, varje Ă„r, med frĂ„gan hĂ€ngande över oss: Kommer vi att sĂ€lja nĂ„t det Ă„r som kommer?, sĂ€ger HĂ„kan Blomqvist.
UtstÀllningen "I dessa tider" pÄgÄr till och med den 25 oktober. KonstnÀrerna sjÀlva finns pÄ plats under hela utstÀllningsperioden.