Alma Winkler är aktuell med utställningen "Take my life" och arbetar även med ett konstnärligt forskningsprojekt för Region Gävleborg.
– I början var jag nästan besatt av mina barn, och samtidigt hade jag ett jättestort behov av att få vara själv och göra mitt eget, säger konstnären Alma Winkler.
Hon startade projektet efter att hon fött sitt tredje barn och började studera på Konstfack. Där någonstans fick hon inspirationen till sina skulpturer som snart ställs ut i Uppsala – i motstridiga känslor kring separation och frigörelse från sina barn.
– Jag hade längtat så mycket efter att göra konst och ville också bara vara med barnen när jag väl gjorde det.
Utställningen har Alma Winkler valt att kalla för "Take my life".
– När man blir mamma tar barnen ens liv, men samtidigt fyller de en med nytt liv.
Namnet har en lite negativ klang, hur har du tänkt kring det?
– Det är meningen att det ska vara dubbeltydigt. Vissa upplever installationen mycket som död, men för mig betyder den liv. Att vilja ge sitt liv till någon annan av kärlek.
Skulpturerna är gjorda i textil och har byggts upp som riktiga människor med hjälp av metall och stenar för att få dem i naturlig storlek och vikt. Kring de hårda delarna har hon format kroppen med vadd.
Utställningen "Take my life" på Kaleidos galleri handlar om moderskap. "Många upplever den nog som en ganska stark installation" säger konstnären Alma Winkler.
– Bebisens "hud" är sydd av upprivna trasmattor, vilket symboliserar hemmet och flera generationer. Mammans yta är gjord av randigt flanelltyg som jag rivit i remsor och sytt på i olika mönster. Det blir som årsringar på träd som symboliserar tiden och generationer.
Skulpturerna kan ses 13 januari till 3 februari i Kaleidos galleri.