Fyra av fem konstnärer sammanstrålar i Barnens Å-hus, intill Å-huset där deras projektutställning är under uppbyggnad. Under arbetets gång har de livligt diskuterat frågor som på olika sätt har med kön att göra.
– Det har varit spännande möten. Vi blandade högt och lågt direkt, pang, säger Eva Jonasson och knäpper med fingrarna.
– Meeto-rörelsen kom mitt i och rörde om mycket, säger Lill Sjöström.
Diskussionerna tog avstamp i gamla skolfoton. Lill Sjöström hade upptäckt ett gammalt skolfoto och lagt märke till hur mycket som ändrats.
– På 1980-talet när jag började jobba som lärare var det unisex. Tjejer och killar hade samma frisyrer och samma sorts kläder, säger hon.
– T-shirt och jeans, inflikar Birgitta Nordström Wiklund.
– Det var före pushup-bh:n och så mycket smink, fortsätter Lill Sjöström.
Lill och Birgitta var båda aktiva i kvinnosakskampen på 1960–70-talet och slängde sina bh:ar. Om man hade fött barn och fått hängbröst fick de hänga. I dag är det så mycket mer utseendefixerat. Även för killar. Modet har blivit mer könsstereotypt också, tycker de.
– Vem och vad har gjort att vi har behov av att kategorisera vad som är kvinnligt och manligt? undrar Ingrid Orlowski.
Hon tycker det vore så skönt att bara få vara människa. Hon har en stark önskan om att väcka diskussion kring det. Hennes verk består av tre klänningar. Den ena är hennes älskade barbiedockas rosa klänning som hon har skalat upp i sin egen storlek. Barbie har fått mens och blött igenom på tyget.
– Utsatthet, säger Ingrid Orlowski.
Eva Jonasson mötte en kvinna i heltäckande niqab i Uppsala och blev illa berörd. Då köpte hon en niqab på Internet och gick till en affär och inhandlade dess raka motsats, ett raffset. Sedan tog hon bilder på sig själv klädd i de båda plaggen. Fotografierna tryckte hon på linnetyg. Verken handlar om vem som kontrollerar vår sexualitet.
Lill Sjöström har målat två gruppbilder av kvinnor, inspirerad av skolfoton och av klippdockorna hon lekte med som barn. Man bytte kläder, frisyrer och identitet på pappersdockorna.
– Det har jag lekt med nu, säger Lill Sjöström.
Som en reaktion på att det blivit vanligare att kvinnor genom plastikkirurgi förminskar sina blygdläppar av estetiska skäl, har Birgitta Nordström Wiklund bland annat gjort ett keramikföremål som föreställer en vagina.
– Jag har gjort de största blygdläpparna man kan tänka sig. Man ska vara glad för sina blygdläppar, de är till för att skydda, säger hon.
AnnaKarin Svensson, som inte kan vara med på intervjun, har bland annat broderat skolfoton.
Birgitta beskriver sig som en "gammal grupp 8" och konstaterar att det fortfarande finns många krafter som tycker att kvinnor ska sitta ner och hålla käften. Hon säger att det är viktigt att alla som lever i Sverige har samma rättigheter, oavsett kön och oavsett om man är invandrad eller inte. Man ska kunna gå ut utan slöja utan att bli trakasserad och ingen ska behöva bli bortgift.
– Hur diskuterar man det på ett bra sätt?, säger hon.
– Och utan fördomar, säger Eva Jonasson.
– Och utan att dra in partipolitik, säger Lill Sjöström.
Gång på gång under intervjun tar en ny diskussion fart.
– Så här har det varit varje gång vi setts. Ändå höll vi fast vid våra grundgrejer, säger Lill Sjöström och skrattar.
De hoppas att det kommer män till utställningen också och att det blossar upp diskussioner även där.