Astrid Sylwan ser titlar som poetiska tillägg och ägnar mycket tid och möda åt att hitta rätt formulering. Hur orden ligger i munnen och låter när de uttalas är betydelsefullt.
– Men jag ser inte titeln som en förklaring till vad utställningen handlar om. Det handlar mer om att öppna upp och ge betraktaren en ingång till det visuella språket genom att ta henne eller honom i handen, säger Astrid Sylwan över en kopp kaffe i Bror Hjorths hus entré ett par dagar innan utställningen öppnar.
Oftast kommer titlarna till henne först efter att målningen eller utställningen skapats. Så var det senast det begav sig, när Astrid Sylwan ställde ut verk som påminner om dem som nu visas på Bror Hjorths hus. Det var en utställning i Eskilstuna med den minst lika poetiska titeln "Jag fyller dig med sand från ön så att du inte blåser bort", en rad som hon till sin förvåning hittade i en av sina gamla dagböcker.
Astrid Sylwan berättar att hon är en flitig dagboksförfattare men att hon sällan går tillbaka och läser. Och efter tio år brukar hon göra sig av med dagböckerna.
Varför? Vore det inte roligt för dig och så småningom dina efterlevande att läsa?
– Nej, det skulle nog inte bli så kul. Det kan framstå som att jag krigar mot hela världen och att alla som kommit i min väg är idioter, men så är det verkligen inte. Fast vem vet, jag kanske ändrar mig och börjar spara dem.
Som konstnär har Astrid Sylwan gjort sig känd för ett abstrakt måleri i starka färger på stora dukar. Utställningen på Bror Hjorths hus är inget undantag. Tre av tavlorna är extra stora (175 x183 cm) och bär samma namn som utställningen.
– Jag gillar stora format. Det blir väldigt fysiskt, både för mig som får arbeta med hela kroppen och för betraktaren som möts av en rumslighet. Samtidigt vill jag ibland jobba i mindre format för att inte fastna och kliva runt i samma cirklar hela tiden.
Utställningens elva tavlor är skapade under pandemin. Hur märks det?
– Pandemin har nog förändrat livet och tillvaron för alla. För mig har konstnärskapet alltid inneburit ensamhet, så det var närmast en lättnad att få gå in i ateljén och känna att det plötsligt inte fanns saker därute som drog och slet i mig. Jag är nog en av få som njutit av isoleringen. Dessutom har jag mediterat väldigt mycket och nått en stillhet som jag tror har ätit sig in i målningarna.
Astrid Sylwan funderar på om inte titeln "När jag sluter mina ögon ser jag allt" hänger ihop med känslan av ett inre lugn, att man inte upplever allt visuellt till hundra procent.
– Om man blundar och går in i sitt inre landskapet får man kontakt med verkligheten på ett annat sätt. Det är sådana inre landskap jag försökt porträttera, även om betraktaren säkert kan se en hel del växtlighet och hitta andra referenser i motiven också.
Astrid Sylwan jämför med den sortens blundbild som uppstår om man tittar intensivt på något och sedan blundar hårt. Då dyker ofta en bild upp för ens inre syn, en bild som kan vara väl så verklig som alla de fysiska intryck som omger oss. Den känslan, som kan vara lite drömsk, vill Astrid Sylwan gärna komma åt.
Fotnot: Utställningen "När jag sluter mina ögon ser jag allt" pågår 5 februari – 20 mars. I helgen krävs förbokad biljett via Tickster.com, men från och med nästa vecka är det fritt fram att besöka Bror Hjorts hus. Öppettider torsdag–söndag kl 12–16.