Konstverket "Feelings Are Facts" av Ebba Bohlin monteras i Stadsträdgården.
En lyftkran, klättrande arbetare, stegar, spännband och 16 vågiga delar i fiberbetong. Vad är det som händer i Stadsträdgården i Uppsala? Många nyfikna blickar letade sig mot de stora gråa betongklossarna i veckan. Svaret: det är konstverket "Feelings Are Facts" som monteras.
– Det här är inte ett verk som är föreställande, utan det förkroppsligar en rörelse. Man kan känna igen rörelser från sin egen kropp i den här formen, säger Ebba Bohlin och gestikulerar skulpturens riktningar med armarna.
I nordöstra hörnet av Studenternas IP i Uppsala, på gränsen mellan Stadsträdgårdens lummiga gångar och Fyrisåns porlande står konstnären Ebba Bohlin. Framför henne tornar det snart fem meter höga konstverket upp. I grå fiberbetong fullkomligt sväller det över den höga betongsargen.
– Taktilitet och den fysiska upplevelsen är viktiga för mig, säger hon och stryker handen över det vågiga mönstret.
"Jag har tänkt på all rörelseglädje kring platsen" berättar konstnären Ebba Bohlin som var på plats när det 13 ton tunga verket monterades.
Skulpturen "Feelings Are Facts" är en del av ombyggnationen av arenan på Studenternas IP som Uppsala kommun finansierar.
Ebba har skapat verket för just den här platsen. Rumslighet är något hon har jobbat med i sina tidigare skulpturer. Denna skapandeprocess gav henne många inspirationspunkter – allt från fotbollsarenan till hennes morfars roddturer på Fyrisån.
– I det här verket har jag tänkt på all rörelse och rörelseglädje kring platsen. Min morfar växte upp här och brukade ro nere på ån, så det här är en samling av både det och rörelserna på fotbollsplanen, dansen på den närliggande dansbanan, hos de som tränar parkour, de gående i parken och de som cyklar förbi på cykelbanan.
Sin storlek till trots så gjordes originalet i lera och var till en början betydligt mindre.
– Dessa lerdelar blev över när jag drejade, men jag tyckte att de hade någonting intressant. Det är ett detektivarbete när ett konstverk kommer till. Det blir lager på lager av sånt som redan finns i ens huvud och föreställningsvärld, och sånt som kommer från själva platsen. Just de här "misstagen" låg och drällde i min ateljé, men jag tycker det är spännande hur saker till slut finner sin plats, säger hon.
"Jag vill att den ska kännas levande och prata med både ån och med stammarna runtom", berättar konstnären Ebba Bohlin.
Lerfiguren 3D-skannades och förstorades till sitt slutgiltiga format innan den göts i betong. Resultatet blev 13 ton tungt och uppdelat i 16 delar för att kunna hanteras.
– Tanken är att verket pratar med hela skalan och med hela platsen. Det är en fysisk helhetsupplevelse. Jag hoppas att betraktarna ska känna att de är ett med skulpturen, säger hon.
Det vågiga mönstret i ytan är spår av skärtråden som användes för att ta loss originaldelarna från drejskivan.
– Jag vill att den ska kännas levande och prata med både ån och stammarna runtom, med träden. Att de har samma språk i sig.
Ett par nyfikna förbipasserande hoppar av sin cyklar.
– Vad är det här? frågar de och knäpper av hjälmarna.
"Verket kanske till och med får ett nytt namn för att den liknar något som jag inte ens har tänkt på", säger Ebba Bohlin.
Ebba menar att det inte finns ett exakt svar, utan att det är upp till var och en.
– Den kanske till och med får ett nytt namn för att den liknar något som jag inte ens har tänkt på, tillägger hon.
Projektet har tagit tre år att skapa och monteringen förväntas vara klart i slutet av sommaren. Till sin hjälp har Ebba ett stadigt gäng arbetare som inte är rädda för att klättra runt på de kuperade delarna.
– Jag har full tillit till alla i projektet, inte minst de som monterar samman verket, de är som mina armar och händer för att realisera min vision, säger hon.