Bildväven, som hänger i universitetsshuset, porträtterar såväl kända som okända kvinnor som tar plats där männen tidigare suttit. I mitten finns dock en påminnelse om historien i form av en manshand som pekar på bibeln.
–Det började med att jag ofta var i de här lokalerna på möten – om just jämställdhet, och såg mig runt omkring på alla dessa farbröder som prydde väggarna. Jag minns speciellt ett tillfälle: vid sidan av mig fanns en staty av en naken kvinna som låg ner och fläkte ut sig, det var en av de där antika kopiorna. Det var bara hon och jag, och resten var gubbar. Det var då jag tänkte att jag skulle göra ett alternativt rum med kvinnor, säger Berit Sahlström.
Hon är bildvävare med bakgrund som lektor i konstvetenskap och under slutet av 90-talet arbetade hon som jämställdhetshandläggare på Uppsala universitet. Det var då som hon, nästan omedvetet, började förstå att det var konst hon skulle ägna sig åt. Hennes bildväv "Kvinnorum", hänger i sal XI i universitetshuset. Den är en parafras på en målning i teologiska fakultetsrummet från 1911 som enbart föreställer manliga professorer, tillika präster. På Berit Sahlströms bildväv finns bara kvinnor.
Bildväven är en modern tolkning av en annan tid och visar på en historia om förändring. I år är det 100 år sedan kvinnlig rösträtt infördes och samhället ser annorlunda ut från när originaltavlan målades 1911. På den tiden var knappt tio procent av studenterna vid Uppsala universitet kvinnor, nu är det 60 procent.
Vi precis fått vår första kvinnliga statsminister och sedan ett tag tillbaka finns även en kvinnlig ärkebiskop. Och nu tycks tiden hunnit i kapp även i sal XI i universitetshuset.
– Kvinnorna tar plats där de andra har suttit, men Bibeln finns fortfarande kvar i mitten, säger Berit Sahlström om sitt verk och påpekar att en av männens armar från originalmålningen finns kvar mitt i bilden, pekande på Bibeln.
"Vid sidan av mig fanns en staty av en naken kvinna som fläkte ut sig. Det var bara hon och jag, och resten var gubbar. Det var då jag tänkte att jag skulle göra ett alternativt rum med kvinnor", säger Berit Sahlström om hur idén till bildväven föddes.
Hon förklarar att armen representerar patriarkatet som styr med sin nästintill osynliga hand.
– Bildväven visar miljön de här kvinnorna levde i, och som vi fortfarande lever i. Att hitta människor att sätta upp på väggarna, det är ju en manifestation och en maktfråga, som textilvetaren Anneli Holmberg sa på ett seminarium nyligen. På så sätt kan man ju säga att vi lyckats, om vi får upp de här porträtten av kvinnor.
I fjol var det 100 år sedan kvinnlig rösträtt infördes och samhället ser annorlunda ut från när originaltavlan målades 1911. På den tiden var knappt tio procent av studenterna vid Uppsala universitet kvinnor, nu är det 60 procent.
Teologiska institutionen är en traditionellt mansdominerad plats men det har skett en stor förändring under de senaste 30 åren, berättar Ninna Edgardh som är professor i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet.
– Jag började läsa vid universitetet 1991 och då fanns det inte en enda kvinnlig professor vid fakulteten. Jag blev första kvinnan som professor i mitt ämne och har fått utbilda och handleda yngre kvinnor. Då känner man att man är en länk i en kedja. Det är kanske inte riktigt hälften kvinnor på fakulteten just nu, men det är inte långt ifrån i alla fall.
Det kan inte ha varit lätt i början?
–Nej, det var det inte.
Ninna Edgardh lyfter att vi är vana att omges av män som förebilder vart vi än vänder oss i samhället.
Ninna Edgardh, professor i kyrkovetenskap, höll nyligen seminariet "Kvinnorum i förändring" tillsammans med Berit Sahlström och textilvetaren Anneli Holmberg.
– Men man får liksom upp ögonen om det plötsligt bara är kvinnor på väggarna, säger Ninna Edgardh som tror att ett sådant skifte fäster uppmärksamheten på det som ofta döljs i vardagen.
– Alla behöver se sådant som de känner igen sig i. Det var verkligen tufft för de här kvinnorna att försöka ta sig in i akademien och göra det till sitt rum.
Att bildväven döpts till "Kvinnorum" är därför extra fint tycker Ninna Edgardh.
– För det handlar ju som att våga erövra ett rum och göra det till sitt också. Vi kan inte vifta bort att vi formas av historien, men det betyder inte att vi nödvändigtvis ska reproducera den genom att bara ha män på väggarna.
Ninna Edgardh menar att den synliga armen som finns kvar på Berit Sahlströms bildväv gör att betraktaren måste förhålla sig till historien.
– Och om armen inte var med skulle den förmodligen sitta i väggarna ändå, säger Ninna Edgardh som menar att det är bättre att den får ligga där på bordet.
– Sverige är inte isolerat från världen och akademien är inte isolerad från samhället. Det är också viktigt att komma ihåg att det inte bara handlar om kön, det är ju inte bara kvinnor som är exkluderade. Det var bara en liten klick som hade möjlighet att studera förr. I dag är det mycket bredare tillgång till högre utbildning. Jag tror att det hänger ihop, med bredare utbildning får kvinnor också en bättre plats i samhället.