Frågan om vad kultur får kosta, ja, om ens något alls egentligen när det ställdes mot "skola, vård och omsorg" hade varit uppslitande.
Det jag tydligt kan säga efter tio år är att Konserthuset på många vis varit just "skola, vård och omsorg". Hur mycket har man inte kunnat lära sig av alla dessa skiftande arrangemang, hur mycket har inte ens själ vårdats och fått omsorg.
Urvalet här är bara en bråkdel av allt det som gett ett lyft genom åren, ingen ska känna sig glömd eller nedvärderad.
Redan på den pampiga invigningen kände man att det var något stort på gång. Artister som fadons drottning Mariza sjöng ett par låtar och många andra gjorde detta till något som ökade förväntningarna. Och de har infriats på många sätt genom åren.
Sedan är förstås verksamheten satt under ekonomiska ramar, liksom att den som så många andra konstnärliga verksamheter skapat en del turbulens i personalomsättningen. Det hör egentligen bara till saken och alla, verkligen alla, som jag haft kontakt med genom de här åren har brunnit för sin sak och var ytterst kompetenta.
Som Uppsalabo ska vi bara vara stolta över Konserthuset, Uppsala Konsert & Kongress, Ukkis eller vad vi nu vill kalla det. Att staden kan ha arrangemang som inte så sällan är Sverigeexklusiva är imponerande. En hel del Stockholmsresor har sparats in.
Jag är i alla fall mer än nöjd med det som varit. Och hoppas att framtiden blir lika bra.