Peter Jablonski har spelat i Uppsala åtminstone två gånger tidigare, men det är ganska många år sedan vid det här laget.
Efter 30 år med London som bas kom Peter Jablonski hem för tre år sedan. Han och sambon Anastasia Belina, som också är hans manager, lämnade världsmetropolen och flyttade in i Lösens prästgård i Lyckeby i Blekinge.
– Livet tar sådana svängar ibland. Det var egentligen ingenting vi hade planerat, även om jag haft funderingar på att någon gång flytta hem igen. När det här huset dök upp så slog vi till, säger Peter Jablonski, vars dialekt tydligt avslöjar att det är i Blekinge han har sina rötter.
I Karlskrona har han och Anastasia dragit igång en internationell pianofestival, som på grund av pandemin blev ganska rumphuggen senast det begav sig. Publiktaket sattes till 40. På festivalen Music in the Garden väntar en betydligt större skara åhörare. Musik av Scarlatti, Liszt, Chopin, Scriabin, Copland/Bernstein står på programmet.
– Det ska verkligen bli kul att äntligen få spela inför en större publik igen, säger Peter Jablonski och minns att han framträtt i Uppsala åtminstone två gånger tidigare. Dels på UKK när huset var nytt, dels med Uppsala kammarorkester någon gång i början på 90-talet.
Att Jablonski nu vill göra fler konserter i Sverige beror inte bara på flytten, utan hänger också ihop med ålder och mognad. Att flänga världen runt som han gjort ända sedan tiden som underbarn på 1980-talet lockar inte längre.
– Jag var på resande fot varje vecka i åtminstone 20 års tid. Och bor man i London får man verkligen inte samma chans till återhämtning som hemma i Lyckeby. Nej, det här är perfekt – lugn och ro och lagom många konserter.
Från London till lilla Lyckeby i Blekinge – Peter Jablonski saknar inte metropolen utan trivs med lugnet i hembygden.
Han är nyss hemkommen från en kort visit i Malmö där han spelat in sin tredje raka skiva för det finländska bolaget Ondine. På alla tre fokuserar han på tonsättare som få i dag känner till. Nyligen utkom en skiva med musik av Alexei Stanchinsky (1888–1914) och i fjol kom en med den samtida Alexander Scriabins mazurkor.
– Nu har jag fördjupat mig i den polska kompositören Grażyna Bacewicz (1909–1969). Det är storartad musik som sällan spelas i dag, säger Jablonski.
Det egna komponerandet har länge legat nere.
– Jag skrev en del när jag var riktigt ung, men när karriären tog fart så fanns det aldrig riktigt tid. Eller rättare sagt – jag har varit dålig på att ta mig tid för att komponera. Men under pandemin har jag faktiskt både slutfört och skrivit om en del äldre material.