"Vi blev ju ganska sågade efter genombrottet", berättar bandets grundare och basist Peo Thyrén.
Det blir nostalgichock i Uppsala i helgen. Med hits som "En kväll i tunnelbanan" och "Du lever bara en gång" i bagaget har bandet Noice sålt ut Katalin både på fredagen och lördagen.
När UNT ringer upp bandets basist och grundare Peo Thyrén har han precis klivit av löpbandet hemma i Värmdö.
– Det känns superkul! Vi är inte ute på turné just nu, utan Uppsala är verkligen en "one-off".
45 år efter debuten "Tonårsdrömmar" och otaliga splittringar samt återföreningar senare tycks efterfrågan på bandets musik vara större än på länge. Peo Thyrén är glad, men medger att det är lite konstigt.
– Tänker man på det är det ju ologiskt. Men det känns också som ett bevis på att vi gjort någonting rätt.
– Vi blev ju ganska sågade efter genombrottet. Det var barnpop som bara tjejer lyssnade på. Intressant nog är två tredjedelar av våra lyssnare på Spotify idag snubbar.
Ni har kallats mycket genom åren. Hur skulle du själv definera er musik?
– Ibland har vi blivit kallade punkband. Både jag och orginaltrummisen Robert Klasen är ju ganska taffliga musiker, så det är kanske inte helt dumt. Vi är ett punkband som spelar poplåtar.
Peo Thyrén var bara 17 år när han skrev musiken till första skivan, som än idag tar stor plats på bandets konserter. Idag är han 60, och erkänner att vissa texter om tonårens bravader och bekymmer är enklare än andra att framföra på scen.
– Det blir ju ibland väldigt knäppt, det känner jag ju själv. Men det är hitsen, det finns inga planer att ändra på dem.
Noice spelar på Katalin 17:e och 18:e februari.
Till hösten ger sig Noice ut på en konserthusturné, denna gång med bland annat Charlie Grönvall på sång. Förutom en sedvanlig hitkavalkad ska de här konserterna berätta historien om bandet.
– Vi har aldrig jobbat så professionellt. Vi har tagit in en regissör och jag har för första gång skrivit manus till mitt mellansnack.
Trots att stora delar av repertoaren har varit densamma sedan 80-talet är inte Peo Tyrén trött på låtarna. Gensvaret och allsången från publiken väger upp det mesta.
– Enda gången jag varit less var sommaren 1981. Då hatades vissa av oss så starkt att man kunde få stenar och sånt kastade efter sig. Men nu är allt bara härligt.
En sista fråga: hur många kvällar spenderar du i tunnelbanan just nu?
– Det är praktiskt att åka tunnelbana. Men det blir inte så sena kvällar.