Arkitekten bakom helkvällen "Summertime – Uppsala Jazz Day" är multiinstrumentalisten, kompositören och Uppsalasonen Martin Sjöstedt. Han kläckte idén att göra en ambitiös jazzkonsert med egna "supergruppen" Walk Tall som grund, kryddat med ytterligare ett gäng skickliga instrumentalister samt sångare.
Arrangören KLBR Live var inte sen att hänga på. Tanken med Parksnäckans utbud är att det ska finnas en musikalisk bredd, så en jazzkväll passar bra in i mixen.
Martin Sjöstedt & co:s plan är att under en kväll hylla jazzen och lyfta fram valda stilar och element ur genrens drygt 100-åriga historia. Lite som en festival med ett ständigt flöde av musik.
– Det blir massor av bra musik – från Louis Armstrong till Esbjörn Svensson Trio skulle man kunna säga. Alla som medverkar har sina rötter i olika jazz- och för all del bluestraditioner, säger Martin Sjöstedt och börjar räkna upp artisterna i det namnkunniga startfältet.
I husbandet Walk Tall återfinns – förutom Sjöstedt själv på kontrabas och piano – även Per “Texas” Johansson, saxofon, Karl Olandersson, trumpet, Leo Lindberg, piano och orgel, samt Moussa Fadera, trummor. Dessutom medverkar trombonisten Karin Hammar och gitarristen Erik Söderlind.
För sången står Viktoria Tolstoy och Ida Sand, som sedan länge har varsin internationell karriär och regelbundet turnerar i Europa, samt Niklas Gabrielsson Lind, en av den svenska jazzens få manliga sångare.
– Ja, det är lite märkligt att det ständigt kommer fram nya sångerskor, medan det är ont om män. Niklas Gabrielsson Lind är ett lysande undantag, han är riktigt bra, säger Martin Sjöstedt.
Niklas Gabrielsson Lind är även en skicklig slagverkare och kommer att få chansen att visa det. Det gäller även Ida Sand, som gärna sjunger sittande vid pianot.
– Allt ska inte vara inrepeterat och bestämt i förväg, vi vill ha utrymme för infall och improvisationer också, säger Martin Sjöstedt.
Han ligger även bakom programmet för Jazzbaren på Katalin, Uppsalas vitalaste jazzscen, och kan konstatera att vårsäsongen blev lyckad. Publiken hittade tillbaka till den intima klubben efter två år av restriktioner.
Att det nu blir jazz på en stor utomhusscen bekymrar honom inte.
– Nej, alla är vana vid festivalspelningar. Och vi blir ju runt tio personer på scenen, då behövs det utrymme.