Ända sedan uppsaladottern Veronica Maggio släppte sin debutsingel "Dumpa mig" 2006 har det viskats om att hon borde spela i Botaniska trädgården. Det tog 8 år men på fredag kliver hon äntligen upp på scenen där tillsammans med Jason "Timbuktu" Diakité.
– Det känns så himla kul! säger Veronica Maggio när vi når henne på telefon. Det är lätt det bästa stället om man ska spela utomhus i Uppsala.
Att det blev just Timbuktu som kommer att uppträda med Veronica Maggio under kvällen berodde mycket på tajming.
– Av en ren slump har vi spelat samtidigt på en del norska festivaler. Så vi har ofta stött på varandra och kände nog att vi var en bra kombo rent musikaliskt. Vi kör ju väldigt olika musik men jag tycker att vi kompletterar varandra. En vanlig fallgrop är att två artister som kör tillsammans låter för lika och det är lite tråkigt. Det kommer nog folk inte att känna nu.
Något som även skiljer de två artisterna åt är att Timbuktu med åren blivit allt mer politisk - något som Veronica Maggio menar att hon medvetet hållit sig borta från.
– Jag är ganska opolitisk av mig och ska nog fortsätta så. Andra kan göra det så mycket bättre än mig och jag kan verkligen bli avundsjuk på de som, likt Timbuktu, kan linda in ett budskap på ett snyggt sätt och skapa musik som ändå går att nynna på när man diskar. Om jag gav mig in på den banan tror jag att det skulle kännas lite forcerat.
Jason Diakité menar att han nog alltid varit samhällskommenterande i sin musik och att det blir allt viktigare för honom.
– Jag har ju alltid haft en släng av samtidsobservationer i mina texter men det känns viktigare nu än någonsin. Jag tycker att musik som åsiktsplattform är ypperlig. Sätt mig på en scen framför mina mest inbitna meningsmotståndare och jag lovar att jag hade fått dom att röra sig till takten, säger han.
När man likt Veronica Maggio och Jason Diakité står med så många priser och albumframgångar bakom sig kan man undra om det skapar en viss prestationsångest?
– Alltså, i förhållande till ens vardagsliv så är ju de tio minuterna man tar emot ett pris en himla liten del. Sedan är det ju såklart superkul! Men jag lever nog ganska mycket i nuet och hela tiden ser framåt mot nästa steg. Om jag får en ny låtidé så är det just då det allra viktigaste på hela jorden för mig och då hinner jag inte fundera över om den idén är bra eller dålig. Däremot känner jag ett visst ansvar inför dem som jobbar med mig, jag inte vill göra dem besvikna, menar hon.
Hon har redan så smått börjat skriva på låtar till nästa skiva men vill inte avslöja i vilken riktning hon är på väg.
– Nej, det kan jag inte säga för jag kommer säkert hinna ändra mig på vägen. Men generellt brukar jag röra mig bortifrån där jag nyss befann mig, att jag har tröttnat på något och då skalar av och skalar av tills jag längst nere hittar något jag tycker om. Men jag kommer att spela en massa i höst för att sedan göra tvärstopp framåt vintern och då bara vara i studion.
Angående spelningen i Botaniska så hoppas hon att Uppsalapubliken kan leverera lika bra som då hon spelade på Svandammshallarna i vintras.
– Det vore ju trist om just Uppsala blev staden det gick sämst i, då kanske jag får skämmas lite inför Timbuktu. Men om bara ett litet gäng kommer och lyssnar blir det grymt!
Och Jason Diakité spar inte heller på krutet.
– Publiken kan förvänta sig en oförglömlig kväll!