Idén väcktes för några år sedan när dirigenten Maria Goundorina var på en mörkerrestaurang i Stockholm som drevs av synskadade personer. Hon beskriver det som en fantastisk upplevelse.
– Jag tänkte att så där kan man göra körkonserter också. Om man utesluter synen så upplevs kanske sången starkare, förklarar hon.
I samma veva var Allmänna Sången på en körtävling där de noterade en trend i att många av körerna satsade mycket på koreografi och det visuella.
– Vi tänkte att man kan göra det här utan allt det, och bara låta musiken verka i sig. Som en slags kontrast.
Både första och andra upplagan av mörkerkonserterna hyllades brett. Maria Goundorina medger att det finns en viss press att leva upp till.
– Det känner man med varje konsert. Men publiken gillade mörkerkonserten väldigt mycket. En före detta körsångare kom och sade att det var den starkaste upplevelsen i hans liv efter att ha fått barn.
När det nu är dags för att återigen uppträda på Slottsbiografen är utmaningarna de samma.
– För kören är det att hitta samma puls på styckena och sjunga utan noter. Vi repeterar både i ljus och i mörker. Men under konserten måste kören klara sig utan mig. De blir samtidigt väldigt aktiva i att lyssna in varandra.
För dirigenten själv är den stora prövningen något annat.
– Min utmaning är att bara stå och lyssna för en gångs skull, skrattar hon.
Allmänna Sångens mörkerkonsert ges vid fem tillfällen på Slottsbiografen den 11 och 12 mars.