Häromdagen skrev DN om hur den amerikanska manusförfattaren och regissören Dylan Anderson gjort en kreativ undersökning för att tydliggöra bristerna på mångfald inom filmindustrin. Han har klippt tio Hollywoodsuccéer så att det enda som återstår är sekvenser där "icke-vita skådespelare har repliker". Resultatet visar han upp i tio Youtube-klipp, där exempelvis ”Moonrise Kingdom” blir tio sekunder lång, medan ”Noah” och "Into the woods" inte ens hinner börja.
Bechdeltestet visade på genusstrukturer på film, och uppenbarligen behövs denna typ av genomlysningar även för att synliggöra mångfaldsproblem. Det är lätt att förfasas över amerikansk film, men tänk om vi gjorde ett liknande experiment med svensk media? Ponera att vi ur dagstidningarna klippte bort allt material så att det enda som återstår är sådant skrivet av personer med annat än traditionellt svenskklingande efternamn. Synen skulle förmodligen bli ganska sorglig.
Tidigare under våren startades den antirasistiska Facebook-gruppen "Kära vita svenskar". I dag har man nära 4000 medlemmar och beskriver sig som en kunskapskälla som en kan använda sig av för att upptäcka sitt rasistiska beteende. Det behövs. Kritisera gärna Hollywood, men ett par kvasttag framför egen dörr är också på sin plats.