Att ta revansch på de senaste årens dåliga publiksiffor för svensk film med påfläskade mångmiljonproduktioner är också ett sätt. Om regeringens utlovade biografmoms på 25 procent blir verklighet, blir det förmodligen enbart just de största produktionerna som förmår hålla biografbranschen under armarna – knappast prisbelönta auteurfilmer som Ruben Östlunds ”Turist” eller Gabriela Pichlers ”Äta sova dö”.
Sett ur detta krassa ekonomiska perspektiv går det förstås att glädja sig åt filmhöstens på förhand utlovade publiksuccéer som ”Hälsningar från Missångersträsk” och ”Så ock på jorden”. Alldeles säkert – och sannolikt välförtjänt – blir nog också Stig Björkmans Ingrid Bergman-hyllning ”Jag är Ingrid” en framgång både här och internationellt.
Vad gäller internationella filmpremiärer så får den som gillar storslaget sitt. Att de av fansen länge efterlängtade uppföljarna ”Star Wars – The force awakens” samt sista delen av sagan om frihetskämpen Katniss, ”Hunger games: Mockingjay – del 2” även de kommer att locka en intäktsgivande rekordpublik tvivlar nog ingen på. Bland de mindre men minst lika glimmande guldkornen finns Guillermo Del Toros gotiska skräckis ”Crimson peak”, ”Tillbaka till framtiden”-regissören Robert Zemeckis svindlande 3D-drama ”The walk” där lindansaren Philippe Petit begår nervpirrande linvandring mellan World Trade Centers dåvarande två torn 1974, och Matt Damons återkomst i rymddräkt i scifi-dramat ”The martian”.
Med dessa förhandssuccéer nämnda återstår frågan – är det med blockbusters vi ska rädda landets biografer? Eller med ett helt nytt, biografstödinriktat tänk?