Kommentar
Den politiske veteranen och krigsmotståndaren Boris Nadezhdin har kampanjat för det liberal-konservativa partiet Medborgerligt initiativ och från hela landet samlat in betydligt fler namnunderskrifter än de stipulerade 100 000. Valmötena har varit välbesökta och folk har köat för att lämna sina underskrifter. Alla avvaktar med spänning valmyndighetens beslut. Skall den godkänna Nadezhdins kandidatur? Kommer Putinregimen att tolerera en motkandidat som kan samla landets tysta opinion mot kriget i Ukraina?
Boris Nadezhdin kommer att ge sina väljare hopp om framtiden, och detta symboliskt redan genom sitt efternamn, bildat på det ryska ordet nadezhda, som betyder just ’hopp’. Han har modigt kallat invasionen av Ukraina för ett ”fatalt misstag” och kritiserat undermineringen av landets offentliga institutioner och den alltmer auktoritära utvecklingen. Kriget kan inte vinnas utan att landets ekonomi och demografi tar stor skada. I stället för Rysslands isolering har han efterlyst samarbete med Europa. Nadezhdin har blivit en röst för alla de ryska medborgare som inte vågar uttala sin förbittring främst över det lidande som åsamkas många familjer av den omfattande mobiliseringen. Och detta för ett orättfärdigt och brutalt krig mot ett slaviskt broderfolk.
I den situation som uppstått genom Nadezhdins beslut att efter en framgångsrik kampanj kandidera till landets president kunde den ryska propagandaapparaten inte tiga still. Som på beställning gick den Putintrogne programledaren Vladimir Solovjev i TV häromdagen till angrepp mot Nadezhdin och sade att hans beslut kommer att stå honom dyrt. I ett affekterat inlägg uttryckte han sitt missnöje och kallade Nadezhdin för ”idiot”. Sedan förutspådde han honom ett fängelsestraff och hans barns uppfostran av sociala myndigheter. I förtäckta ordalag påminde han också om Alexej Navalnyjs öde. Han tillade att Nadezhdin skulle göras till offer av ”de progressiva i Väst”.
Hur ska vi tolka det faktum att Nadezhdin, om han godkännes av valmyndigheten, tillåts kandidera till presidentposten? Vittnar det om en kursändring i Putinregimens politik? Knappast. Allting tyder på att Putin i den uppkomna situationen av faktiskt krigstillstånd och ökat behov av mobilisering snarare drar till tyglarna ännu mer. Folk börjar få det märkbart sämre. Den faktiska inflationen är inte de officiella 7,4 procent utan enligt det kända Romir Research Holding snarare drygt 20 procent. Repressionen har aldrig varit så hänsynslös som nu.
Varför skulle då Nadezhdins kandidatur accepteras av Putins diktatoriska styre? Ska den ses som en av de traditionellt förekommande liberala kandidaturer som är ägnade att ge valet ett sken av legitimitet men aldrig når upp till någon större andel av väljarrösterna? Men om valmyndigheten inte kan garantera detta i Nadezhdins fall? Litar man då på att valresultatet ändå kommer att riggas så att Putin får de 80 procent som utlovats? Några bedömare utesluter inte att regimen skulle ha gett Nadezhdin klartecken att deltaga. Det vore i maktens intresse inte bara att legitimera valet utan att också kunna presentera en krigsmotståndare som förlorare. Men om uppslutningen kring Nadezhdin skulle bli betydligt större än först väntat? Många väljare kan nämligen se sin chans att med sin röst anonymt protestera mot kriget och de kännbart försämrade livsvillkoren.
Valmyndighetens möjligheter att frisera siffrorna är inte obegränsade om stödet för Nadezhdin skulle bli så stort att det inte kan trollas bort. Vågar regimen ta den risken? Om inte kan valmyndigheten då finna sådana anmärkningar på hans ansökan om deltagande att denna avslås. Den närmaste tiden får utvisa om skenet av rättvisa val och en misskrediterad kandidat är viktigare än rädslan för allvarlig prestigeförlust. Den senare skulle nämligen kunna förstärka det missnöje och den oro som redan finns latent i det ryska samhället. En arrestering av Nadezhdin skulle kunna få oanade följder. Ett Majdan på rysk mark är det sista den korrupta Putinregimen skulle önska sig.
Nils B Thelin, professor emeritus i slavisk filologi