Romantik ­– eller bara stalking?

Romantik eller kontroll? Hajpade tv-serien ”You” sätter fingret på hur svårt vi ibland har att skilja på det ena och det andra, skriver Ellinor Skagegård.

Foto: Staffan Claesson

Kommentar2019-01-14 18:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För ett antal år sedan tittade jag på filmen ”Dagboken” tillsammans med en manlig vän. När det unga kärleksparet skiljs åt av hennes snobbiga föräldrar går killen (Ryan Gosling) inte vidare. Istället har han som livsmål att bygga hennes (Rachel McAdams) drömhus. Många år senare ser hon honom i tidningen. Han verkar inte ha rakat sig sedan de sågs sist men är klar med drömhuset och har nått sitt mål – att få henne att se honom. Själv var jag helt upplöst i tårar efteråt men min kompis sa: ”seriöst, ni tjejer gillar sådant här på film, i verkligheten skulle ni tyckt att han var galen”. Jag är inte så säker på det.

Romantik är ett svårt begrepp. Vad som är romantiskt för någon är bara löjligt för någon annan. Själv blir jag gärna uppvaktad på alla hjärtans dag, medan andra avtackar sig denna kommersialisering av kärlekens uttryck. Så långt allt väl. När vi har svårt att skilja på romantik och kontroll blir det mer problematiskt.

Detta sätter hajpade Netflixserien ”You”, som bygger på Caroline Kepnes bok med samma namn, fingret på. Den handlar om bokhandlaren Joe (Penn Badgley) som blir blixtkär i en kund, författaraspirerande Beck. I stället för att uppvakta henne på ett normalt sätt, börjar han utöva avancerad stalking i såväl den verkliga som den virtuella världen. Utan att avslöja för mycket kan jag säga att han går över ganska många gränser för att få henne att bli beroende av honom.

Att vi får följa allt genom förövarens ögon är ett intressant grepp, då det fått flera tittare att faktiskt heja på föreningen mellan honom och hans offer. På twitter kommenterade någon att hon hoppades att Joe och Beck skulle bli ett par ”trots att han är en stalker”. En del smutskastas Beck, var hon ens förtjänt av hans storslagna kärlek? Någon skrev att hon ”avskyr Becks men ÄLSKAR Joe”.

Jag vet åtminstone två kvinnor i min bekantskapskrets som haft personer med starka stalkervarningar efter sig. I båda fallen sa kvinnorna först nej under lång tid, men blev till slut tillsammans med dessa män. Kanske sprang det till en början delvis ur en känsla av utvaldhet, odlad av åratals prinsesshistorier. Han älskar mig uppenbarligen så mycket att han vägrar acceptera ett nej – så romantiskt. Men också en förväntan på att tjejer ska uppvisa ett visst motstånd, säga nej när de egentligen menar ja.

Det finns mängder av kärleksfilmer och böcker som hjälpt till att romantisera den föreställningen. Ta tonårsfavoriten ”Tio orsaker att hata dig”, där den farliga snyggningen (Heath Ledger) vägrar låta sig dissas av svåra tjejen (Julia Stiles) som tillslut smälter. Tematiken går under begreppet ”forced seduction” och hittas redan i den grekiska mytologin och sedan genom hela litteraturhistorien, inte minst i romance-genren.

Flera tillskyndade försvarare för kärlek har anklagat #metoo för att vara en romantik-dödare. Exempelvis Hollywood reporter befarade att uppropet skulle ”döda sexiga Hollywood-filmer”. En annan tweet om kärleksparet i ”You” är ganska talande: ”Jag vill att någon ska älska mig som Joe älskar Becks”. Det är nog snarare synen på vad som är romantiskt, än romantiken i sig som vi bör oroa oss över.