Kommentar
Farhågor för hans liv har funnits, men nu har beskedet kommit att den 42-årige ryske journalisten och Putinkritikern Vladimir Kara-Murza ingår i den fångutväxling som ägt rum mellan Ryssland och bland annat USA. Kara-Murza hade nyligen förts till sjukhus från sitt högsäkerhetsfängelse i den sibiriska staden Omsk utan att hans hustru Jevgenija och hans advokater hade informerats eller tillåtits besöka honom. Parallellen till Aleksej Navalnyjs sista tid i livet var slående. Kara-Murza hade tidigare vårdats för nervskador till följd av två förgiftningar, år 2015 och 2017, som den ryska säkerhetstjänsten misstänks ligga bakom. Putin vill nu uppenbarligen undvika den negativa internationella opinion som väcktes av Navalnyjs öde. Samtidigt blir han av med sin farligaste kritiker på hemmaplan.
Kara-Murza var aktiv i rörelsen Det öppna Ryssland och i Partiet för folkets frihet. Mellan 2000 och 2003 var han rådgivare åt den liberale politikern och Putinkritikern Boris Nemtsov som 2015 mördades på öppen gata i Moskva. 2012 talade Kara-Murza i USA:s kongress till stöd för den så kallade Magnitskijlagen. Med denna lag kan personer globalt bestraffas för människorättsbrott. Sergej Magnitskij hade 2009 misshandlats till döds i Butyrkafängelset i Moskva efter att ha avslöjat ekonomiska oegentligheter. Mellan 2004 och 2012 ledde Kara-Murza den oberoende ryska tv-kanalen RTVI:s Washingtonkontor. I maj i år tilldelades han Pulitzerpriset för sina artiklar i The Washington Post.
Kara-Murza har suttit fängslad sedan maj 2023, dömd till 25 års fängelse för landsförräderi efter att ha kritiserat kriget i Ukraina. Domen ledde till omfattande internationella protester. Den 20 juli 2023 fattade EU beslut om sanktioner samtidigt som den ”med kraft [fördömde] den politiskt motiverade domen”.
Enligt bland annat journalistgruppen Bellingcat ska Kara-Murza sedan Nemtsovs död 2015 ha varit övervakad av säkerhetstjänsten FSB. Beskedet om Kara-Murzas utväxling antyder en förändrad taktik i tystandet av kända kritiker. Det råder annars inga som helst tvivel om att de mord på kritiker som begåtts i Putins Ryssland har varit ett av ledaren själv godkänt inslag i den repression utan vilken hans makt vore otänkbar. Vi minns också hur journalisten Anna Politkovskaja 2006 kallblodigt mördades utanför sin bostad samma dag hon fyllde 48 år. Men vad är målet för denna diktatoriska makt med vilken Putin låter terrorisera befolkningen både i Ukraina och Ryssland?
För att besvara denna fråga bör vi förstå att Putin styrs inte endast av en strävan efter historiskt härledd makt, utan av tillgång till de finansiella medel han behöver för att utöva denna makt. Dessa medel har han säkrat genom en på korruption grundad kontroll av den ryska statsapparaten och industrin. Deras företrädare är de politiska ledarna, kapitalägarna (oligarkerna), höga militärer och anställda inom säkerhetstjänsterna, domstolarna, ordningsmakten och media. När folk på gatan tillfrågas om levnadsstandarden i Ryssland nämner de med ogillande denna nya privilegierade klass. Dess lojalitet har Putin i rysk folkmun köpt sig genom att ”utfodra dem rikligt” (ry, prikormit’), som vore de hans lydiga dragdjur. Detta korrupta system hotas i dag – och det är säkerligen en av drivkrafterna bakom Putins aggressionspolitik – av den förebild för det ryska folket som ett framtida demokratiskt och ekonomiskt blomstrande Ukraina skulle utgöra.
Vi måste ifrågasätta Putins försök att framställa sig som idealist och patriot. Med löften om riklig belöning låter han locka hundratusentals ryska soldater att offra sina liv i det folkrättsvidriga kriget mot Ukraina. Samtidigt åberopar han Rysslands historiska storhet, etniska företräde och religiösa betydelse – liksom hot från Väst – för att rättfärdiga de brutala våldshandlingar han sanktionerar mot den ukrainska civilbefolkningen. De som vågar tala klarspråk – som Aleksej Navalnyjs änka Julia – kallar Putin för mördare och krigsförbrytare. När ska vanliga ryssar våga ta dessa ord i sin mun? När ska raden av politiska mord och fängelsedomar mot oliktänkande få ett slut? Putin försöker ännu med alla medel försvara sin bräckliga statsbyggnad och de enorma privatekonomiska intressen denna representerar. Bräcklig, för att ett samhälle byggt på politisk och ekonomisk korruption, på våld, lögn och förtryck, förr eller senare är dömt att gå under.
Nils B Thelin, professor emeritus i slavisk filologi