Trumps löfte att snabbt skapa fred kan innebära slutet för USA:s stöd till Ukrainas frihetskamp.
Kommentar
Världens blickar riktas mot den duo av makthavare som under 2025 kommer att få ett avgörande inflytande på den politiska utvecklingen både i Europa och globalt. Många frågar sig hur Donald Trumps relation till Rysslands president Vladimir Putin kommer att te sig när han tillträder som USA:s president den 20 januari.
Trump har visat sin uppskattning av Putin och säger sig känna sin ryske kollega väl. Frånvaron av allvarlig kritik från Trumps sida har lett till misstanken att Putin skulle ha någon form av hållhake på honom. Den tidigare FBI-chefen James Comey utesluter inte att Trump komprometterat sig under sin vistelse i Moskva 2013 och att händelsen skulle ha spelats in av den ryska säkerhetstjänsten. Dessa uppgifter motsäges inte av Putins tidigare erfarenheter som KGB-agent men har bestämt förnekats av Trump själv. Ovedersägliga är däremot bevisen för rysk valpåverkan till Trumps fördel under presidentvalet mot Hillary Clinton 2016.
Hur som helst har vi i Putin och Trump två notoriska lögnare. Listan på exempel är oändlig. Låt oss här endast visa på ett aktuellt fall. När Trump nyligen hade vunnit presidentvalet ska han inte ha lyckönskats av Putin. Dennes talesperson Dmitrij Peskov uppgav hycklande att detta inte var på sin plats då USA är Rysslands fiende. Sedan avslöjades det från amerikanskt håll att Putin inte bara hade lyckönskat Trump utan också att denne efter sin seger talat med den ryske presidenten på telefon vid mer än ett tillfälle. Under sin årliga utfrågning i Kreml den 19 december uppgav Putin att han inte talat med Trump på fyra år. Vem ljuger?
Hur är det möjligt att folken i två av världens stormakter väljer lögnare till ledare? Det korta svaret är att de trott på lögnerna, eller inte haft något alternativ. Ryssland är en fascistisk diktatur och USA en demokrati som hotar att ersättas av en populistisk diktatur. Hur har denna utveckling varit möjlig? I Ryssland har Sovjetmakten efter ett kort mellanspel ersatts av ett KGB-styrt kleptokratiskt envälde med aggressiva fascistiska förtecken. I USA har problemen med invandring, sociala motsättningar och en tilltagande ojämlikhet underblåsts av populistiska republikaner och skapat splittring och förakt för rättsstaten.
Putin är streetsmart, cynisk och manipulativ. Men en dålig strateg, anser Nils B Thelin.
Den politiska ledningen för de två staterna har tagits av personer med personliga drag som normalt inte accepteras. Putin är inte endast en lögnare och bluffmakare som skulle göra varje pokerspelare röd av avund. Han är också cynisk och manipulativ. Hans kompensatoriska maktbegär och prestigeberoende uppvisar patologiska drag. Han försvarar med våld och hot om våld sin nya klass av makthavare och deras materiella privilegier i högre grad än Rysslands imperietraditioner.
Trump är den mindre nogräknade affärsmannen som genom en karriär inom tv blivit populär och medveten om sin makt och förmåga att dupera. Han är manipulativ, narcissistisk och aggressiv – alla drag som återfinns hos en sociopat. Noam Chomsky beskrev honom snarare som en storhetsvansinnig psykopat. Samma diagnos har ibland tillskrivits Putin. Till skillnad från den streetsmarte Trump äger Putin taktisk intelligens. Båda är däremot dåliga strateger.
USA en demokrati som med Trump som president hotar att ersättas av en populistisk diktatur, skriver Nils B Thelin.
Den ryske presidenten har förvandlat sitt land till en rättslös stat där domstolarna dömer till kännbara straff för varje yttring av kritik mot regimen, dess krigsmakt eller invasionen av Ukraina. Repressionen av oliktänkande, som inte väjer för lönnmord både inom och utom landet, leder tankarna till den spanska inkvisitionen på 1500-talet. Att i samma anda som i Dostojevskijs berättelse uppfatta Putin som Rysslands Storinkvisitor vore ohistoriskt men moraliskt försvarligt. Den ryske diktatorn visar samma förakt för folkets frihet som den skoningslöse spanske kardinalen och tvekar inte att kasta sina slaviska bröder i Ukraina på den ryska ultranationalismens och geopolitikens kättarbål.
Bålbränning under den spanska inkvisitionen
Vi vet inte om Trump kommer att gå i Putins fotspår, men han har redan Högsta domstolen i ett fast grepp och förbereder rättsprocesser mot många av sina tidigare kritiker. Till skillnad från Putin platsar Trump inte bland historiens värsta diktatorer, som Nero, Caligula, Stalin, Hitler, Mussolini, Franco, Pinochet, Idi Amin och andra. Hans skuld till den blodiga stormningen av Kapitolium väcker emellertid farhågor. Diktatorer lär dessutom av varandra. Med samma argument som Putin i sitt försvar av ett ryskt imperium motiverar sin invasion av Ukraina – nationella säkerhetsintressen – hotar Trump nu att om nödvändigt med vapenmakt inta Grönland och Panamakanalen. Vad har vi att vänta?
Trump är också ett hot mot demokratin i Europa. Natos framtida roll är något Trump ifrågasatt. Hans tal om spillda människoliv på båda sidor av kriget i Ukraina klingar utan inlevelse. Hans löfte att snabbt skapa fred kan innebära slutet för USA:s stöd till Ukrainas frihetskamp och en dikterad uppgörelse över huvudet på dess folk. Ukraina skulle kunna berövas stora delar av sitt territorium och i värsta fall tvingas till en oönskad neutralitet. Ukraina måste erhålla medlemskap i ett fungerande Nato eller likvärdiga säkerhetsgarantier. På inga villkor får Ukraina lämnas öppet för destabilisering och nya aggressioner från Rysslands sida. Den lyckligaste lösningen vore naturligtvis att Putinregimen kollapsade under krigsbördorna och det ryska folkets protester och lämnade fältet öppet för en demokratisk utveckling.
Nils B Thelin, professor emeritus i slavisk filologi