Hur länge sedan var det vi hade ett så starkt finalfält i Melodifestivalen? Mycket länge sedan, skulle jag vilja säga. Hela kvällen var ett enda långt velande i min tv-soffa. "Den här är min favorit!" utropade jag efter ungefär vartannat nummer. Men särskilt ropade jag det åt den Anna Bergendahl och hennes "Ashes to ashes", en stark låt sjungen med ovanligt tryck. Och nog var hennes framträdande till och med snäppet bättre denna gång? Nåja, det räckte inte alls hela vägen.
Och lika bra var egentligen det. Vinnaren John Lundvik lär ha större chans i Eurovisionen. Också jag, som varit lite tveksam till hans disco-gospellåt fick ge mig ikväll. Ingen sjöng som Lundvik och hans fantastiska kör, och nog är det väldigt kul att skicka en upptempolåt till Tel Aviv? En högklassig sådan, dessutom, utan krusiduller men med mycket glädje och värme.
Det blev dock några nervösa sekunder i slutet av omröstningen, när det plötsligt stod mellan Bishara och Lundvik om vinsten. Bishara har verkligen gått rakt in i Sveriges hjärtan (och även i mitt), hans historia är underbar och han är svår att inte tycka om. Men skicka honom till Eurovisionsfinalen? Näe. Jag ser hellre honom växa som artist i något annat sammanhang.
Svenska folket var också svaga för Jon Henrik Fjällgrens "Norrsken", skriven av bland andra Niklas Carson Mattsson från Bålsta. Däremot gick den inte alls hem hos internationella juryn, vilket ju gjorde att den hamnade längre ner på listan. Jag håller trots detta fortfarande fast vid min åsikt att den hade gått hem i Eurovisionsschlagerfinalen. Så det så!
Övriga starka bidrag var Lina Hedlunds svängiga dänga "Victorious", Arvingarnas tramsiga men catchy "I do", supercharmiga Malou Prytz roliga poplåt och Mohimbos eleganta nummer.
Men även om jag själv velade, velade inte de röstande svenskarna (och inte heller den internationella juryn). John Lundviks vinst var solklar och han går nu vidare att tävla mot sig själv i Israel. Detta eftersom han också varit med och skrivit Storbritanniens bidrag "Bigger than us" med Michael Rice. Rafflande i överkant, nästan. Men roligt och välförtjänt.
Övriga låtar får hoppas på framgång på annat sätt, vilket många av dem säkert kommer att kunna få – tack vare att nivån i år var ovanligt hög.