Det talas ofta om den utrotningshotade rätten att få tala till punkt. Om att vi lever i ett slags avbrytarsamhälle à la SVT Debatt, där det som inte kan sägas på mikrobloggens 140 tecken helt enkelt – går förlorat.
Men det finns i dag faktiskt alla möjligheter att få prata på in i solnedgången. Sänkta tekniktrösklar låter närapå vem som helst bli sin egen sändningsproducent – med, ja… varierande kvalitet.
Kulturjournalisten Sam Sundberg skrev i vintras om sin allergi mot en viss typ av poddar ”där två eller fler pratkvarnar maler på om sina liv. (…) De pågår ofta timvis, omsorgsfullt fyllda med en intellektuell substans som hade räckt för en kvarts genuint bra radio.” (SvD 28/1) Även Nina Lekander känner sig en smula pressad av poddarna, ”särskilt när de befolkas av röster som är bara alltför fnittrigt eller flabbigt mysöverens med varandra i uppåt en timme” (Expressen 12/3).
Men det poddhatarna inte tycks förstå är att en podcast inte är, eller ska vara, samma sak som välproducerad radio. Det är något särskilt som händer när skickliga pratkvarnar samlas i ett rum och fnittrigt avslappat låtsas som att den där punkten inte finns; för lyssnaren kan det kännas som att helt plötsligt få nya polare. Så ser vi också en brokig poddflora som rymmer allt ifrån ofiltrerat orerande till briljant samtidssatir och intellektuell skärpa.
Ärkebiskopen Antje Jackelén har under våren startat en podcast som mycket riktigt heter just ”Prata till punkt”, där hon talar om tro, livs- och samhällsfrågor med gäster som Jonas Gardell, Carolina Klüft och Martin Schibbye.
I dag, tisdag, släpps det andra avsnittet i serien, där prästen och EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP) kommer på kaffe och otvunget prat.
Det hela är både trevligt och intressant, och det talas verkligen till punkt – om politiken, Europatanken, flyktingkatastrofer, och om tro och hopp i en rätt vidrig värld.
Ändå är det något som skaver. Vad händer när folkvalda makthavare börjar föredra dessa mjukt behagliga sammanhang, där de får sätta sina egna punkter? Framför störande journalister som avbryter och faktiskt kräver besked.