Temperaturen i Melodifestivalen höjdes på riktigt på lördagskvällen, då det var dags att kora hela fyra "lucky losers" bland de nummer som inte gått direkt till final, men fått en ny chans. Det var ett otroligt spretigt startfält som tävlade i Nyköping, ett riktigt smörgåsbord av dagens popmusikstilar. Från gapigt sjungna ballader till studsiga dansbandsdängor, från unga nykomlingar till rutinerade veteraner, från avskalade nummer till maffig scenografi.
Enligt beprövat recept avgjordes Andra chansen i ett antal dueller – och ibland var det verkligen som att jämföra äpplen med päron när det skulle röstas. Men vid 21.30 hade agnarna skiljts från vetet och fyra Andra chansen-deltagare hade valts ut av svenska folket till finalen i Friends Arena.
Var det då rätt låtar som gick vidare från Andra chansen? Jag säger jajemen!
Första låten som gick vidare var kvällens – och hela kanske tävlingens – starkaste nummer: Anna Bergendahls "Ashes to ashes". Jag tror inte att hon är den som har störst chans i Eurovisionsfinalen, men om man ska skippa taktiktänket och önska med hjärtat så hoppas jag att hon vinner finalen. Hon lyste så starkt på lördagskvällen, och fullkomligt utklassade en ovanligt blek Andreas Johnson i första duellen. Hon har helt enkelt tävlingens intressantaste röst, vackraste scenografi och högsta tryck i framträdandet.
Sedan gick två ballader vidare: Nano slog enkelt VladReisers bleka popnummer med sin "Chasingrivers" och också Lisa Ajax gick till final med sin ballad "Torn". Nog för att den har sina snygga partier, men här hade jag lika gärna sett Martin Stenmarck som vinnare, om inte annat så för att Ajax förstör delar av låten med alltför gapig sång.
Till sist bröt Arvingarna balladsviten när de slog ut Rebecka Karlsson med sin tungfotat svängiga "I do", som en korsning mellan dansbandslåt och Abbanummer. Helt rimlig utgång också där.
I övrigt förgyllde två saker mellokvällen: Sarah Dawn Finers gröna paljettklänning (alltså, wow!) och att gamle Eurovinnaren Johnny Logan dök upp och visade hur man verkligen sjunger en schlagerballad. Inte ett öga var torrt i arenan när han sjöng "Hold me now" för programledaren KodjoAkolors småchockade mamma Grace.
Känslor lite "all over the place" alltså, precis som sig bör i Melodifestivalen. Och så himla skönt att rätt låtar (på ett ungefär) gick vidare till final.