På få ställen finner man så många seglivade normer som under fliken ”Att bli med barn”. Vill du som kvinna inte ha barn blir du i bästa fall ifrågasatt, i värsta öppet kritiserad. Om ofrivillig barnlöshet skriver boxaren och kulturskribenten Åsa Sandell i sin nya bok ”Den tuffaste ronden” (Kalla Kulor Förlag).
Kapitel för kapitel tar författaren oss med mot sitt mål att bli förälder. Där är den tidiga aborten och de skuldkänslor som förväntas medfölja. Där är de p-piller som vården fortsätter att förespråka, trots vissa hälsorisker och trots att många upplever biverkningar. Där är det tabubelagda missfallet, de psykiskt och ekonomiskt kostsamma IVF-behandlingarna och slutligen den komplicerade proceduren vid en äggdonation.
Många av oss har en eller ett par erfarenheter av detta, men Sandell har genomlevt allt. I hennes berättelse målas vår syn på Den fertila kvinnan fram. ”Det personliga är politiskt” skrev den amerikanska radikalfeministen Carol Hanisch 1968 men när det kommer till kvinnors fertilitet tycks det personliga även vara publikt. Alla tycks ha en åsikt och många drar sig inte för att yttra den. Jag har överhört samtal där kvinnor tvingas förklara och motivera sin barnlöshet. Jag vet kvinnor som oroat sig sömnlösa över sina aborter – inte på grund av att deras beslut skapar osäkerhet utan i väntan på kommentarerna från omgivningen.
Hur man än vrider och vänder på det så är barnfrågan obarmhärtigt avslöjande när det kommer till vår syn på mäns och kvinnors förhållande till den egna kroppen som livgivande. Män som väntar med, eller helt avstår ifrån, att skaffa barn bemöts generellt radikalt annorlunda än kvinnor i samma situation. Han har kanske bara inte hittat den rätta, har fullt upp med karriären eller så är han bara inte ”föräldratypen” - men hon? ”Säkerligen kommer hon att ångra sig när det är för sent?” säger samhället med spelat bekymrad min.
Frågan om preventivmedel för män tycks stå still. Infertilitetsbehandlingarnas regelverk har en bismak av åldersförakt och först i år får ensamstående kvinnor rätt till insemination i Sverige. Ja, synen på fertilitet och föräldraskap är i sanning en normtyngd historia. Som alltid gör okunskap att dessa normer befästs som sanningar. Där kan berättelser som Åsa Sandells verkligen göra skillnad.