Jag vill inte vara den som är den. Men om Uppsala kommun bara läst vad jag skrivit om Uppsalas framtid som konststad kunde de ha fått slutsatserna gratis och besparat skattebetalarna två förstudier och flera utredningar.
Med detta sagt: Jane Nilssons nya förstudie är till skillnad från tidigare ansatser ett utmärkt arbete och landar där jag och flertalet av regionens professionella konstarbetare befunnit oss i evigheter.
Det väsentliga med Nilssons pedagogiskt föredömliga studie är två saker. Dels att det är angeläget för ett växande Uppsala att profilera sig kulturellt och att dagens utbud är undermåligt i förhållande till både potential och ambitionsnivå. Dels att den bryter en tidigare låsning vid slottet.
Studiens rekommendation att placera ett konstmuseum i trakterna av kvarteret Hugin, det vill säga centralt placerat i ett expanderande centrum och med närkontakt med Fyrisån, är i stora drag vad föreningen Konstens Hus Nu gång på gång har föreslagit.
Statens fastighetsverk och slottsarkitekt Tomas Lewan har visserligen infogat ett förslag på en ombyggnad av de befintliga lokalerna på slottet, men Nilsson visar tydligt att detta inte är en rimlig framtid för konstmuseet. Planen i sig är det emellertid inget fel på – här skulle Fredens Hus kunna flytta in och utvidga sin verksamhet.
Jane Nilsson känner uppenbarligen Uppsalas förkärlek för processer i slow motion och poängterar att konstmuseets framtid inte får försvinna i oändliga utredningar, utan måste bestämmas, få medel och mandat. Hon har alldeles rätt. Vi står äntligen på ruta ett. Låt oss nu fortsätta framåt.