Johanna Schneider från Uppsala är marknadschef och kreativ chef på Trädgården på Södermalm i Stockholm. Fredagen 29 april öppnar man för säsongen.
Om det var när hon som barn vek servetter på Påvels för tio kronor eller om det var när hon smet in på Palermo på falskleg som den stora kärleken till klubblivet väcktes vet hon inte riktigt. Kanske är det helt enkelt den sammanlagda tiden hon tillbringat i krogmiljö som lett fram till att hon nu blivit marknads- och kreativ chef över en av Sommarstockholms institutioner, nämligen Trädgården på Södermalm.
– Ja, efter tio år av trogen tjänst är jag äntligen chef! Hade jag inte blivit det hade jag sagt upp mig, säger Johanna Schneider och skrattar.
Hon skämtar, men är också allvarlig – för det har varit ett harvande. Nu har hon just fyllt 30 år, men nästan halva sitt liv har hon jobbat inom krog- och musikbranschen. Spelat på klubbar, drivit skivbolag och jobbat som artistvärd. Jobbat natt och dag.
Det är bråda dagar för Johanna Schneider, kreativ chef på Trädgården i Stockholm, inför säsongens öppnande.
Hon har alltid varit hemtam i krogmiljön, hennes pappa var bekant med många som drev restauranger i Uppsala.
– Det är magiskt att få vara på krogen med sina föräldrar. Det blev aldrig särskilt sent eller att någon var full eller så, vi kollade på fotboll och åt middag. För mig har krogen alltid varit en rolig och kreativ miljö. Mitt första barnkalas hade jag på Escobar, med rökmaskin och allt!
Att vara ung kvinna i branschen har präglat henne. Redan tidigt blev hon hårdhudad.
– Att jag är född med en fuck you-attityd har också hjälpt till. Det är så sjukt hur man blir behandlad ibland. Det värsta var nog när jag jobbade på ett stort skivbolag. De där jävla gubbarna ... det var hemskt ... Till slut beställde jag hem varenda bok om härskartekniker och pluggade på så att jag kunde genomskåda vad de höll på med.
Hon medger att hon kan uppfattas som hård och aggressiv.
– Men har man blivit ifrågasatt sen man var tonåring så blir man hårdhudad. Jag vägrar bli bräckt av nån kille som förminskar mig. Jag har dock blivit mycket trevligare med åren, ska jag tillägga.
Det är bara några dagar kvar innan Trädgården, som ligger under Skanstullsbron i Stockholm, öppnar för säsongen. Det byggs och fixas på hela området. Målarfärgen på de rosa och blå möblerna har just torkat.
– I sommar kör vi på med allt som vi velat göra de senaste åren, nu när det äntligen inte är några restriktioner. Alla idéer ska sättas i verket. Vi har till exempel en ny stor scen, med plats för tusen personer när det är livespelningar.
På plats i år finns också ett helt nytt ljudtak över vissa delar av området.
– Vi har ju grannar, trots läget, säger hon och nickar ut mot vattnet och Hammarby sjöstad som ligger på andra sidan.
– Det är så typiskt, där bor stans tråkigaste människor. Vi var nära att tvingas stänga härom året. Men förhoppningsvis kommer det nya taket att rädda oss från det.
Johanna Schneider från Uppsala startade sin klubbkarriär tidigt i Uppsala. Nu är hon chef på Trädgården i Stockholm. Volvon tillhör hennes kollega. "Den är så snygg!"
På frågan hur hon skulle beskriva Trädgården för någon som aldrig varit där svarar hon: som en festival som är öppen sex dagar i veckan hela sommaren, en nöjespark för vuxna. Här finns allt från quiz till techno.
– Många förknippar nog också Trädgården med hångel och sommarflirt! Vår mingelfotograf har specialiserat sig på att fota folk som hånglar, det är lite vår grej.
Som tonåring var Johanna Schneider punkare, och konsertansvarig på Ungdomens hus i Uppsala.
– Den platsen håller jag verkligen kär, Ungdomens hus är en viktig del av att jag blev den jag blev.
Fascinationen för punken utvidgades till ett bredare musikintresse, och tillsammans med några vänner startade Johanna dj-kollektivet Hype som spelade på Orange – "som var den coolaste klubben i Uppsala på den tiden" – och på Volt-festivalen på UKK.
Snart öppnar klubben Trädgården på Södermalm i Stockholm där Johanna Schneider är kreativ chef.
Men Uppsala kändes trångt. Johanna började åka till Berlin för att klubba och utvecklas inom musiken.
– Jag har aldrig pluggat och aldrig varit en del av nationslivet. Jag tycker fortfarande att det känns svårt med Uppsala, det finns inte tillräckligt många unga människor för att det ska räcka för att satsa på en klubb. Nationerna dödar liksom kreativiteten, det blir så låst.
Några planer på att återvända och dra igång ett nytt dansgolv i hemstaden har hon alltså inte.
– När jag kommer hem går jag på Palermo, eller Pärlan som jag kallar det, av nostalgiska skäl. Jag undrar om de fortfarande kör "Best of the 60's" på repeat, jag har varit där så mycket att jag kan ordningen på låtarna på den skivan.