Om det var nÀr hon som barn vek servetter pÄ PÄvels för tio kronor eller om det var nÀr hon smet in pÄ Palermo pÄ falskleg som den stora kÀrleken till klubblivet vÀcktes vet hon inte riktigt. Kanske Àr det helt enkelt den sammanlagda tiden hon tillbringat i krogmiljö som lett fram till att hon nu blivit marknads- och kreativ chef över en av Sommarstockholms institutioner, nÀmligen TrÀdgÄrden pÄ Södermalm.
â Ja, efter tio Ă„r av trogen tjĂ€nst Ă€r jag Ă€ntligen chef! Hade jag inte blivit det hade jag sagt upp mig, sĂ€ger Johanna Schneider och skrattar.
Hon skĂ€mtar, men Ă€r ocksĂ„ allvarlig â för det har varit ett harvande. Nu har hon just fyllt 30 Ă„r, men nĂ€stan halva sitt liv har hon jobbat inom krog- och musikbranschen. Spelat pĂ„ klubbar, drivit skivbolag och jobbat som artistvĂ€rd. Jobbat natt och dag.
Hon har alltid varit hemtam i krogmiljön, hennes pappa var bekant med mÄnga som drev restauranger i Uppsala.
â Det Ă€r magiskt att fĂ„ vara pĂ„ krogen med sina förĂ€ldrar. Det blev aldrig sĂ€rskilt sent eller att nĂ„gon var full eller sĂ„, vi kollade pĂ„ fotboll och Ă„t middag. För mig har krogen alltid varit en rolig och kreativ miljö. Mitt första barnkalas hade jag pĂ„ Escobar, med rökmaskin och allt!
Att vara ung kvinna i branschen har prÀglat henne. Redan tidigt blev hon hÄrdhudad.
â Att jag Ă€r född med en fuck you-attityd har ocksĂ„ hjĂ€lpt till. Det Ă€r sĂ„ sjukt hur man blir behandlad ibland. Det vĂ€rsta var nog nĂ€r jag jobbade pĂ„ ett stort skivbolag. De dĂ€r jĂ€vla gubbarna ... det var hemskt ... Till slut bestĂ€llde jag hem varenda bok om hĂ€rskartekniker och pluggade pĂ„ sĂ„ att jag kunde genomskĂ„da vad de höll pĂ„ med.
Hon medger att hon kan uppfattas som hÄrd och aggressiv.
â Men har man blivit ifrĂ„gasatt sen man var tonĂ„ring sĂ„ blir man hĂ„rdhudad. Jag vĂ€grar bli brĂ€ckt av nĂ„n kille som förminskar mig. Jag har dock blivit mycket trevligare med Ă„ren, ska jag tillĂ€gga.
Det Àr bara nÄgra dagar kvar innan TrÀdgÄrden, som ligger under Skanstullsbron i Stockholm, öppnar för sÀsongen. Det byggs och fixas pÄ hela omrÄdet. MÄlarfÀrgen pÄ de rosa och blÄ möblerna har just torkat.
â I sommar kör vi pĂ„ med allt som vi velat göra de senaste Ă„ren, nu nĂ€r det Ă€ntligen inte Ă€r nĂ„gra restriktioner. Alla idĂ©er ska sĂ€ttas i verket. Vi har till exempel en ny stor scen, med plats för tusen personer nĂ€r det Ă€r livespelningar.
PÄ plats i Är finns ocksÄ ett helt nytt ljudtak över vissa delar av omrÄdet.
â Vi har ju grannar, trots lĂ€get, sĂ€ger hon och nickar ut mot vattnet och Hammarby sjöstad som ligger pĂ„ andra sidan.
â Det Ă€r sĂ„ typiskt, dĂ€r bor stans trĂ„kigaste mĂ€nniskor. Vi var nĂ€ra att tvingas stĂ€nga hĂ€rom Ă„ret. Men förhoppningsvis kommer det nya taket att rĂ€dda oss frĂ„n det.
PÄ frÄgan hur hon skulle beskriva TrÀdgÄrden för nÄgon som aldrig varit dÀr svarar hon: som en festival som Àr öppen sex dagar i veckan hela sommaren, en nöjespark för vuxna. HÀr finns allt frÄn quiz till techno.
â MĂ„nga förknippar nog ocksĂ„ TrĂ€dgĂ„rden med hĂ„ngel och sommarflirt! VĂ„r mingelfotograf har specialiserat sig pĂ„ att fota folk som hĂ„nglar, det Ă€r lite vĂ„r grej.
Som tonÄring var Johanna Schneider punkare, och konsertansvarig pÄ Ungdomens hus i Uppsala.
â Den platsen hĂ„ller jag verkligen kĂ€r, Ungdomens hus Ă€r en viktig del av att jag blev den jag blev.
Fascinationen för punken utvidgades till ett bredare musikintresse, och tillsammans med nĂ„gra vĂ€nner startade Johanna dj-kollektivet Hype som spelade pĂ„ Orange â "som var den coolaste klubben i Uppsala pĂ„ den tiden" â och pĂ„ Volt-festivalen pĂ„ UKK.
Men Uppsala kÀndes trÄngt. Johanna började Äka till Berlin för att klubba och utvecklas inom musiken.
â Jag har aldrig pluggat och aldrig varit en del av nationslivet. Jag tycker fortfarande att det kĂ€nns svĂ„rt med Uppsala, det finns inte tillrĂ€ckligt mĂ„nga unga mĂ€nniskor för att det ska rĂ€cka för att satsa pĂ„ en klubb. Nationerna dödar liksom kreativiteten, det blir sĂ„ lĂ„st.
NÄgra planer pÄ att ÄtervÀnda och dra igÄng ett nytt dansgolv i hemstaden har hon alltsÄ inte.
â NĂ€r jag kommer hem gĂ„r jag pĂ„ Palermo, eller PĂ€rlan som jag kallar det, av nostalgiska skĂ€l. Jag undrar om de fortfarande kör "Best of the 60's" pĂ„ repeat, jag har varit dĂ€r sĂ„ mycket att jag kan ordningen pĂ„ lĂ„tarna pĂ„ den skivan.