Tänk dig en skön sommareftermiddag som start, precis lagom varm. Vid ingången till festivalen sitter Uppsalapianisten Hans Loelv med sitt band och spelar mjuk och härlig musik från sitt album ”Nostalgia”. Egna kompositioner blandas med klassiker som A C Jobims ”If you never come to me” och Gershwins ”Embraceable you”. Den lika eklektiska som elektriska musikern får fint fram den varma och vänliga känslan I musiken.
Styrkta av den inledningen vandrar vi bort till en stor scen längre bort där skivbolaget ECM visar upp den enorma bredd man har på utbudet. Giganter som gitarristen John Scofield och basisten Steve Swallow spelar med trummisen Bill Stewart från sitt nya album ”Swallow tales”. Kompositionerna är Swallows men trion spelar som om det är deras egna. Veterantenoristen Joe Lovano har tagit med sig polska Marcin Wasilewski Trio och framför det mesta från albumet ”Arctic Riff”. Samarbetet över generationsgränserna ger en alldeles egen energi till musiken och publiken jublar efter varje solo.
Från den åtminstone bitvis intensiva musiken lugnar vi ned oss med franske pianisten Benjamin Moussay, vanligtvis i Louis Sclavis sällskap. På egen hand blir det eftertänksamma pianostycken från albumet ”Promontoire” inspirerade av filmer, natur och livet, som exekveras säkert och stilfullt. Norske Jon Balke är också han ensam bakom flygeln men attackerar den mer expressivt och jagar bort de annalkande regnmolnen. Han efterträds av ackordeonisten Jean-Louis Matinier & gitarristen Kevin Seddiki. Också här på albumet ”Rivages” hämtas inspiration från många olika sorters musik och händelser.
Svenska Prophone får också absolut en egen scen på festivalen. Skivbolaget fortsätter oförtröttligt med att ge ut svensk kvalitetsjazz av bäst märke. Basisten Eva Kruses album ”New Legend” må ha ett omslag som för tankarna till ett bedagat lokalt dansband, men musiken är superb. Kombinationen av oboisten Tjadina Wake-Walker och saxofonisten Uwe Steinmetz ger en originell och fin klang i blåset och Kruse är en skicklig kompositör också. Simon Westman Trio överraskar inte på samma sätt även om albumet ”Stay a while” visar tre skickliga musiker och ett antal finurliga låtar. Barnen ska väl också ha sitt och Bohus län Big Band bjuder på allt från ”Ida & Emil” till ”Dancing queen” i roliga arrangemang på ”Jazzparaden”.
Men visst, alldeles för få kvinnor hittills. In med multibegåvade Lena Jonsson som på ”Stories from the outside” visar sin bredd och rötterna i folkmusiken. Riktigt bra! Och danskar, in med en kombination: Caroline Henderson sjunger frampå nattkröken så att alla blir nyförälskade till albumet ”Den danske sang” som innehåller den i dag nästan osannolika sången ”Laengsel efter Sverige”. Den får oss att förlåta landets missunnsamma hållning till Sverige just nu, Caroline har också en svensk mamma.
Mer danskt, trots allt. Traditionalisten Jesper Thilo får fortfarande sin tenor att glöda på ”Swing is the thing” med ett antal klassiker. De danska ölbolagen sponsrar villigt gemytet som uppstår. Det varar dock inte så länge innan hårdspelande CM Musictrain äntrar scenen. Ledaren Carsten Meinert alternerar mellan tenorsax och Varitone och låter på albumet med samma namn i vissa stunder med sitt stora band som när Frank Zappa var som jazzigast.
Så slutar en dag på den imaginära jazzfestivalen, men musiken håller för många fler.