När Titiyos första album på svenska, ”13 gården”, släpptes i slutet av förra året hyllades den av en enig kritikerkår. UNT:s musikredaktör Björn G Stenberg skrev då att Titiyo gjort helt rätt val i bytet från engelska till modersmålet, och att hon kändes ovanligt närvarande i musiken.
Övergången till att skriva på svenska var lättare än vad Titiyo föreställt sig och det tackar hon programmet ”Så mycket bättre” för. Där medverkade hon 2013 och tolkade bland annat rapparen Ken Ring med låten ”Själen av en vän”.
– Det var då jag upptäckte mig själv på svenska. Jag har körat en del på svenska innan dess men inte levererat en hel låt med eget uttryck, säger hon.
Under arbetet med ”13 gården” samarbetade Titiyo bland annat med låtskrivaren Jonathan Johansson. Under processen var en prioritering att värna om det egna uttrycket, om ”Titiyo-ljudet” som hon kallar det.
– Jonathans musik var den som jag själv kände mig nära, att hans miljö också kunde vara min. Men jag visste också ganska tidigt att jag inte var ute efter att sjunga känslodrypande ballader. Jag ville ha något hårdare, jag gillar ju feta beats.
Vad är det för historier du berättar i dina nya texter?
– De handlar om nostalgi men utan att säga att det var bättre förr och att det är jävligt bra nu också. Skivan är personlig på det sättet att den avslöjar att tiden har gått men att den också fortsätter att ticka på. Jag sjunger lite mer direkt om mina föräldrar, nämner min dotter Femi. Sista låten, ”Jag lovar” är det många som har sagt att de gråter när de hör. Jag vet inte riktigt vad det är som berör men den känns väldigt personlig på ett ”oklibbigt” sätt.
Det har gått sju år sedan Titiyo var ute på turné senast och premiären är förlagd i Uppsala och på Reginateatern. På teaterns hemsida presenteras konserten som en ”maffig Titiyo-tårta av nytt och gammalt med känslan av en riktigt fet klubb, men i en sofistikerad form”. Och visst kommer publiken att få höra några av Titiyos äldre hits på engelska även om det är låtarna från ”13 gården” som står i fokus.
Artistens relation till Uppsala är framför allt grundad i musiken. Titiyo har spelat på många av stans livescener genom åren men sist hon var i stan var det för att lyssna på musik. Konserterna med Mark Knopfler och Thåström i Botan var några av spelningarna hon hann med i somras. Och att nu få inleda sin turné med en spelning på Reginateaterns intima scen tycker hon känns både tryggt och läskigt.
– Det ska bli kul att spela för en sittande publik och mer satsa på att leverera texter som folk verkligen lyssnar på. Tidigare har jag kanske varit lite feg och föredragit klubbar, så detta är något nytt för mig, säger Titiyo.
Vad är största skillnaden på Titiyo live 1989 och nu, 2016?
– 1989-90 var Titiyo en tågvagn på scen men nu är jag ett lokomotiv! Energin utåt är något helt annat än tidigare och jag intar scenen på ett annat sätt, med ett annat självförtroende. I dag känner jag mig jävligt fet på scenen, det gjorde jag inte då.
Känner du dig rentav fri?
– Ja, definitivt. Jag toppstyr på ett annat sätt nu och vågar lita på min intuition. Det är klart att man kanske blir mer kompromisslös och att det kostar några huvuden på vägen, men det måste få bli på mitt sätt.