Integritet i offentlighetens ljus

Det komplicerade ämnet om personlig integritet och ett öppet samhälle får en saklig belysning i Anders R Olssons nya bok, skriver Waldemar Ingdahl.

16 januari 2009 09:41
Integriteten gjorde sin stora entré år 2008 i den hetsiga debatten kring FRA:s signalspaning, teledatalagringen och IPRED-direktivets jakt på fildelare. Anders R Olssons nyutkomna bok Att stänga det öppna samhället verkar komma vid precis rätt tillfälle för att skapa debatt, fast författaren hittar inte någon som säger emot honom. Ingen förespråkar storebrorssamhället, ändå är vi på väg dit.

Olsson har bevakat frågan om integriteten och informationssamhället sedan den började på 1970-talet. Det märks, då han kan sätta utvecklingar i relation till vad som hänt tidigare och spåra var­ifrån de kommit. Genom ett tydligt och okomplicerat språk förklarar han det rätt komplicerade ämnet. Boken är en bra introduktion, samtidigt som djupet i författarens kunskaper ger läsning för dem som vill veta mer.

Begreppet personlig integritet har sällan getts en innebörd. Oftast tolkas det som en rätt att få vara i fred. Författaren följer ett resonemang från den amerikanske filosofen Ferdinand Schoeman att vårt behov av integritet skiftar. Integritet för privatlivet är inte densamma som den integritet vi vill ha som medborgare. Där står integritet ibland mot öppenhet.
Författaren överraskar med att påpeka att dagens debatt snarast är för negativ till öppenheten. När offentlighetsprincipen missbrukas, som när bilder på brottsoffer sprids på nätet, och någon skadas av att information sprids, då kommer krav på inskränkningar och sekretessbeläggande. När sekretessen missbrukas, så sker inget. Ingen vet ju om den skadan.

De första lagarna om dataregister kom till när bara myndigheter och storföretag kunde samla in information. Då förväxlades målet, integritetsskydd för alla, med medlet att hejda insamlandet och bruket av uppgifter om enskilda. Nu har alla möjligheten att samla och behandla stora mängder data hemma med persondatorn.
Då stoppar personuppgiftslagen och registerlagen medborgarnas enkla tillgång till offentliga elektroniska handlingar, med hänvisning till integriteten. Olsson uppmärksammar när UNT år 2005 ­ville kartlägga ­taxibranschen och begärde en förteckning över alla som bodde i Uppsala och hade taxilegitimation. Uppgiften var offentlig, ändå vägrade Vägverket lämna ut förteckningen. Skälet var att den skulle innebära ett specifikt urval på adressen Uppsala, och det begreppet hade man inte rätt att söka på. Uppgifterna går att få ut på papper, men det är sökningarna i materialet som är det viktiga för en fungerande offentlighetsprincip.
Myndigheterna blev mer ­slutna när uppgifter fördes över ­digitalt. Deras informationsmängd om den enskilde ökade utan ­större urskiljning. Samtidigt pressar staten ­privata aktörer att registrera och filtrera bort visst innehåll på ­nätet automatiskt. Medborgarna får ingen insyn i vilken information som finns lagrad om dem, och får svårt att vid behov få sin sak rättsligt prövad. Detta kan leda till osäkerhet och rädsla att information kan komma att användas godtyckligt.
En lång serie beslut med goda intentioner att stoppa brott och terrorism, eller för att skydda medborgarna från faror på internet, har skapat situationen som den är i dag.

Det stängda samhällets övervakning lockar oss med sin trygghet att tekniken löser problem.
Olsson varnar för att i stängda samhällen är det svårt för medborgarna att få insyn i vad de styrande gör. Man går från övervakning av misstänkta till övervakning av alla. Vilket medför att informationen kan bli vag och svårtolkad.
Det öppna och tillåtande samhället är svårare, det kräver ett större mått av acceptans för det osäkra och det avvikande. Det ­kräver också att både medborgare och stat har tillgång till samma uppgifter för att gemensamt besluta vilken information som myndigheter skall ha tillgång till.
En ny bok
Anders R Olsson
Att stänga det öppna samhället
(Tusculum förlag)
Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Waldemar Ingdahl