Sankt Pers kyrkoruin i kvarteret S:t Per var föremål för en arkeologisk undersökning 1965–1967. I bakgrunden skymtar H-Centrum längs Dragarbrunnsgatan. Resultaten från utgrävningen ska nu analyseras på nytt.
Det jublades på Upplandsmuseet när det stod klart att Vetenskapsrådet stöttar projektet som länge stått på museets önskelista.
– Bara vart tionde projekt beviljades medel plus att vi konkurrerade med universitet och andra lärosäten, säger Torun Zachrisson, som är arkeolog till professionen.
Tillsammans med kollegor inom arkeologi, agrarhistoria och konstvetenskap ska hon med start 2024 koppla ett helhetsgrepp på en period i stadens historia som länge varit höljd i dunkel. Under tre år ska forskarna fokusera på perioden 900–1300, det vill säga slutet av vikingatiden och början på medeltiden.
Det var mot slutet av den perioden som Östra Aros blev Uppsala. På 1270-talet flyttades ärkebiskopssätet till platsen och Domkyrkan började byggas. Kravet på namnbytet dikterades från katolska kyrkans säte i Rom.
Utgrävningar och studier har visserligen gjorts tidigare, exempelvis av franciskankonventet. Det var ett munkkloster som låg där Klosterparken mellan gågatan och Fyrisån i dag ligger.
– Den utgrävningen genomfördes för många år sedan, liksom utgrävningen av Sankt Pers kyrka. Men någon ordentlig avrapportering eller analys av fynden gjordes aldrig. Det är två exempel på sådant vi kommer att titta närmare på i projektet, säger Torun Zachrisson.
Några nya utgrävningar planeras inte, utan tanken är att forskarna ska kunna få svar på sina frågor genom att gå igenom och analysera befintligt material. Fynd av föremål och spår av bebyggelse ska tolkas och värderas på nytt.
Dessutom kommer landskapsförändringar och spår av periodens vägnät att analyseras. Vikingatida gravar och tidiga kyrkor med tillhörande kyrkogårdsmiljöer ska nagelfaras på nytt. Planen är att lägga ett pussel för att om några år ge en helhetsbild.
– Jag har gott hopp om att vi ska kunna få svar på de frågor vi har. Förmodligen kommer vi att kunna presentera flera överraskande nyheter under forskningsprojektets gång, säger Torun Zachrisson.
Frågeställningarna kretsar kring vad som egentligen fanns på platsen som benämndes Östra Aros innan Domkyrkan började byggas på slutet av 1200-talet. Vilken var platsens funktion? Var den en hamn för omlastning av varor till och från Gamla Uppsala, som var Mälardalens största och viktigaste by under perioden? Eller var Östra Aros ett självständigt centrum i skarven mellan sen vikingatid och tidig medeltid? Och hur såg relationen mellan Sigtuna, Östra Aros och Gamla Uppsala ut?
– Vi vet ju att Östra Aros låg på en ikonisk plats, där en ås möter en å. Sådana platser, där land- och vattenvägar korsas, är ofta intressanta. Där brukar man kunna hitta fornfynd och spår av bebyggelse. När det gäller Östra Aros är det lite komplicerat eftersom landskapet omgestaltats väldigt mycket.
Torun Zachrisson och de övriga forskarna i projektet räknar med att kunna presentera flera nyheter när bilden av Östra Aros betydelse klarnar.
Som exempel på landskapets förändring pekar Torun Zachrisson på förekomsten av kungsgårdar, men också tre stora gravhögar som omnämns i skriftliga källor från 1600- och 1700-talet. En ska ha funnits där Stadsbiblioteket i dag ligger, en annan där Carolina Rediviva ligger och den tredje mellan Trefaldighetskyrkan och Domkyrkan.
Dessa tre kungshögar togs bort utan att undersökas, vilket åskådliggör varför djupare kunskap om Östra Aros saknas.
Ändå finns det ganska gott om fynd från Östra Aros-tiden: runstenar, spår av tidiga kyrkor, fornfynd – och även tydliga tecken på en offerplats nedanför Islandsfallet.
– Där offrades både djur och människor. Från 1800-talet och framåt har det gjorts fynd av benrester, spjutspetsar och svärd vid muddring av Fyrisån, och i våra dagar i samband med så kallat magnetfiske. Det är en plats som sticker ut, säger Torun Zachrisson.
Många av fynden från kultplatsen på Islandet (nuvarande Industristaden och Kungsängen) finns i dag på Gustavianum och Historiska museet i Stockholm.
Upplandsmuseet var en av få institutioner som beviljades bidrag av Vetenskapsrådet tidigare i höstas.
Varför är det viktigt med mer kunskap om Östra Aros?
– Mönstret med en urban miljö som växer upp intill ett maktcentrum, alltså Gamla Uppsala, ser vi även i exempelvis Norge och Danmark. Det gör att vår forskning blir relevant även på ett vidare plan i vetenskapssamhället. Förståelsen för urbaniseringen under den här perioden kommer att öka.
Torun Zachrisson tror att de resultat som kommer att kunna presenteras också bör intressera många Uppsalabor, studenter och turister.
– Det finns onekligen ett stort intresse för historia i den här staden.