Gustav II Adolfs förordning från den 7 juli 1621 slår fast att ett universitetsbibliotek ska upprättas i Uppsala.
Bibliotekets långa historia började redan år 1620, när Gustav II Adolf skrev under en förordning som slog fast att ett universitetsbibliotek skulle upprättas i Uppsala. Men ingenting hände – så en ny, nästan ordagrann förordning skrevs år 1621. Det är på grund av dessa två förordningar som biblioteket firar 400-årsjubileum under inte ett, utan två år.
Från år 1627 fick den som sökte kurslitteratur ta sig till ett litet hus bredvid Domkyrkan där universitetets bibliotek inhystes. Drygt 60 år senare flyttade biblioteket till lämpligare lokaler i Gustavianum. Detta eftersom rummen var fuktiga, illaluktande och böckerna enligt akademiska konsistoriets protokoll från den 5 juli 1676 ”[… ] äre så fulle med mögel och oreenligheet, att ingen dem kan till sine titler beskrifwa”.
År 1702 ödelades stora delar av staden av en förödande brand. Johan Eenberg, dåvarande vice bibliotekarie vid universitetsbiblioteket, beskrev hur gnistor från de brinnande domkyrkotornen föll på Gustavianums tak. Gnistorna släcktes lyckligtvis av ett plötsligt regn som räddade bibliotekets äldsta samlingar. Johan Eenberg tolkade händelsen som ett tecken från ”den nådige Guden”.
I nästan 150 år var Gustavianum hem åt biblioteket men i slutet på 1700-talet hade samlingarna blivit så stora att de återigen behövde flyttas. En ny biblioteksbyggnad planerades och 1841 kunde Carolina Rediviva invigas. Efter att den nya byggnaden tagits i bruk tilläts ingen belysning i biblioteket på grund av rädsla för brand. Därav begränsades tiden man kunde läsa böcker, och därmed bibliotekets öppettider, av tillgången till dagsljus.
Universitetsbibliotekets huvudbyggnad är än i dag Carolina Rediviva, men biblioteket finns även på samtliga campus och arkiven är utspridda.
Annika Windahl Pontén är projektledare för universitetsbibliotekets 400-årsjubileum.
– I dag har vi både digitala och fysiska samlingar. Vi ansvarar och tar hand om både det gamla materialet som vi har gjort i 400 år och arbetar med utmaningarna kring de nya digitala formaten, säger Annika Windahl Pontén, projektledare för universitetsbibliotekets 400-årsfirande.
Jubileumsutställningen öppnade sommaren 2020 men invigningen blev, som så mycket annat, försenad på grund av pandemin.
– Vi hade invigningen i september 2021, utomhus vid Carolina Rediviva, säger Annika Windahl Pontén. Det var Anna Ekström, utbildningsminister, som invigde utställningen som framförallt handlar om samlande under 400 år och vilka samlingar som biblioteket inrymmer.
Utställningen innehåller allt från pliktleveranser och donationer till biblioteksmiljöns förändring – från det fuktiga lilla huset vid Domkyrkan för 400 år sedan till dagens enorma bibliotek med både fysiskt och digitalt material. Annika Windahl Pontén berättar att grundplanen var att ha många evenemang under jubileets gång. Bland annat var familjedagar om Silverbibeln och Carta Marina planerade.
– Vi hade tänkt ha ett evenemang i månaden med start under våren förra året och hela hösten, men det kunde vi förstås inte ha. Vi hade alla möjliga idéer; föreläsningar, musik, panelsamtal och mycket annat.
I stället för publika tillställningar ställde bibliotekets firande om till ett mer digitalt format. Bland annat skapades tre jubileumsfilmer.
Under slutet av 1600-talet flyttade universitetsbiblioteket in i Gustavianum, och var inhyst där i 150 år framåt.
– Det är främst ett historiskt perspektiv i filmerna, säger Annika Windahl Pontén. I en av filmerna gör vi en stadsvandring där vi fokuserar på bibliotekets byggnader. Man får bland annat titta in på Gustavianum trots att det är stängt just nu. Det var roligt att vi fick komma in och filma, det är sällan man får se den gamla biblioteksvåningen helt tom.
Något som var svårt att få till i attraktiv digital form var de planerade paneldiskussionerna.
– Vi hade velat ha diskussioner om bibliotekets utmaningar för framtiden. Det är ju förstås meningen att jubileet inte bara ska vara historiskt tillbakablickande utan också kännas relevant för framtiden. Vi får se om vi kan ta igen något av det i vår.
Annika Windahl Pontén berättar att utställningen kommer stå kvar i ett par månader till och att evenemang som inte har varit möjliga tidigare förhoppningsvis ska gå att genomföra i vår.
– I ljuset av de senaste åren känns det inte konstigt att fortsätta firandet en tid framöver. Det är en chans att genomföra det som vi hade tänkt.