”Ohyggligt blodsdåd. Tronföljaren av Österrike-Ungern och hans gemål mördade” löd rubriken i UNT dagen efter dådet 28 juni.
Mordet på Österrike-Ungerns tronföljare Franz Ferdinand och hans hustru Sophie är så ofta skildrat att alla andra omständigheter som bidrog till att skapa förutsättningar för ett stormaktskrig, som kunde ha utlösts tidigare – eller brutit ut senare, ofta hamnat i skymundan.
Men attentatet kom att utnyttjas hänsynslöst, ultimatum och snabba mobiliseringar ledde fram till den stora katastrofen, första världskriget.
Bakom mordattentatet låg en konspiration av serbiska nationalister med koppling till den underjordiska organisationen Svarta handen med förgreningar i den serbiska militärledningen.
Spänningen på Balkan var stark. Bosnien-Hercegovina hade 1908 annekterats av Österrike-Ungern. Den habsburgske tronföljaren med maka besökte i juni 1914 landet för att närvara vid en militärmanöver.
Efteråt for de under besöket i Sarajevo i en öppen bil utan egentlig bevakning. Längs kortegevägen stod inte mindre än sju attentatsmän, ändå höll terrorplanen på att gå om intet. Flera av nationalisterna tvekade, flydde eller lyckades inte komma fram i tumultet som uppstod sedan en attentatsman kastat en bomb som träffade bilen bakom ärkehertigens ekipage.
Allt hade kunnat sluta annorlunda om inte ärkehertigen efteråt fick för sig att åka till sjukhuset och besöka de skadade, och om man inte glömt att informera chauffören om den nya färdvägen. Så fick bilen för att ändra rutten hastigt bromsa in för att backa i ett gathörn. Där råkade en av attentatsmännen, den 19-årige Gavrilo Princip stå utanför Schillers livsmedelsbutik. Han klev fram och sköt två skott, båda dödande. Det ena genomborrade Franz Ferdinands hals, det andra träffade Sophies underliv.
Det har framställts som en historiens ironi att Franz Ferdinand i själva verket ville ge sydslaverna ökad autonomi, inom ramen för Österrike-Ungern. Men nationalisternas dröm var ett självständigt storserbiskt rike där Bosnien ingick.
Nyheten om mordet spreds hastigt över Europa. Författaren Stefan Zweig berättar i sin minnesbok ”Världen av i går” hur han sitter i parken och läser i den lilla österrikiska orten Baden bei Wien. Plötsligt tystnar brunnskapellet och musikerna lämnar paviljongen där människor trängs i upprörda grupper.
Men uppståndelsen lade sig snabbt, vardagslivet återgick till det normala i Wien och andra städer den vackra sommaren 1914. Men det var ett bedrägligt lugn.
En månad efter attentatet förklarade Wien krig mot Serbien…