Våren 2019 fick amorinerna orangea mössor inför bandyfinalen på Studenternas. "Jag är så stolt att vi fått tillbaka finalerna hit och jag tyckte det här var ett gulligt och knasigt sätt att fira på", sa garnaktivisten då.
Strax före jul kunde man se att de små amorinerna i fontänen i Stadsparken hade fått mössor igen, och att en av de små knubbiga kerubfötterna klätts med en socka. UNT skrev en allmän undran om vem som låg bakom tilltaget, och efter ett par tips och gediget researcharbete fick vi kontakt med upphovskvinnan, som vill vara anonym.
– Att man är hemlig är lite av grejen med garngraffiti, det är en rörelse över hela världen – ofta med ett politiskt budskap. Och är ju egentligen olaglig.
Att smyga ut mitt i natten med en stege är en del av tjusningen.
– Man måste ju göra det här i skydd av mörkret, det är ett bus under ordnade former.
Och det verkar som att samhället ser mellan fingrarna på den här typen av aktivism.
– Jag känner inte till någon som blivit anmäld. Garngraffitin är ju lite gullig och oskyldig. Det är till och med så att de mössor som sitter uppe nu är en blandning av gamla och nya, de gamla har parkarbetarna plockat av någon gång under våren – för att spara till hösten. Det är ju fantastiskt, att de ligger i en låda hos kommunen under sommaren och att en kommunanställd klär på amorinerna när det börjar bli kallt ute igen.
Pussyhats - en global feministisk rörelse i oppostion mot Donald Trump under hans presidentkampanj. Självklart fick amorinerna varsin mössa.
Hon började intressera sig för garnbombning för ungefär sju år sedan. Men rörelsen började redan för tjugo år sedan, delvis med intentionen att tillföra humor och färg till den hårda stadsbilden och som en feministisk motsvarighet till den traditionella graffitin, samt att flytta det traditionellt kvinnliga hantverket från hemmet till det offentliga rummet. Under åren har vi bland annat kunnat se en stridsvagn utanför militärmuseet i Dresden iklädd ett virkat lapptäcke, men också de stickade huvorna som de fyra feministrebellerna i Pussy Riot bär är en del av rörelsen.
– För min del började det med att jag såg att amorinerna hade fått sockor en dag, det var alltså någon annan som klätt dem. Jag tyckte de såg frusna ut och gjorde mössorna.
Men hon har också klätt amorinerna i syfte att kommentera världsläget. När Greta Thunberg var aktuell för Nobels fredspris för ett par år sedan fick amorinerna Greta-flätor. Och under Trumps valrörelse spred sig Pussyhat-rörelsen som en reaktion mot hans citat "Grab them by the pussy", kvinnor över hela världen gick samman och stickade rosa mössor som en protestsymbol. Självklart fick keruberna varsin sådan mössa.
Under oktober månad 2020 dekorerades de små keruberna med rosa band och matchande mössor för att öka medvetenheten om bröstcancer.
– Många som gick förbi tänkte nog bara att det var gulligt med rosa mössor, men de som visste – de visste, säger den anonyma aktivisten och tillägger att det bara är keruberna som hon ägnar den här omsorgen, inga andra offentliga verk.
– Det har blivit min grej. Jag brukar sätta mig på muren dagen efter jag klätt dem och lyssna på folks kommentarer när de går förbi och upptäcker mössorna. Jag vill att det ska vara varmt och kärleksfullt och skänka glädje åt andra.
Just under pandemin, säger hon, känns det viktigt att kunna göra något fint för andra.
– Vi måste tänka extra på varandra under den här perioden, vara omhuldande. Att de nakna keruberna får kläder drar igång folks känslor, de blir glada och lite fnissiga eftersom det är ett bus, men också känslor av omsorg väcks över att de små barnen inte behöver frysa.