På fotomontaget ses personer som en gång kanske bodde i den praktfulla hälsingegården, som tycks ha stått emot tidens tand ganska bra.
Säg ödehus och det börjar klia i fingrarna på var och varannan svensk. Men den renoveringstrend som sveper över landet är inget som Hans-Åke Lerin går i gång på. Han intresserar sig mer för att dokumentera och insupa atmosfären i hus som ingen längre bor i och som naturen håller på att återta.
– Jag tycker att husen är vackra där de står och förfaller på landsbygden eller i utkanten av mindre orter. De bär ofta på spännande och intressanta historier, säger han.
Det är svårt att säga emot honom efter att ha bläddrat igenom "De tysta rummen", där Hans-Åke Lerin med kameran porträtterar allt från fallfärdiga torp till vad som en gång var praktfulla gårdshus, flera av dem i Uppland. Många av husen bär tveklöst spår av en svunnen prakt men också av en nuets skönhet och värdighet. I chiffonjéer ligger gamla foton av människor som ingen längre vet vilka de var.
Några av husen i fotoboken håller på att återtas av naturen och den vildvuxna växtligheten.
Intresset för ödehus grundlades på 1990-talet då Hans-Åke Lerin var filmfotograf för SVT:s långkörare "K-märkt" som han gjorde med Staffan Bengtsson och Göran Willis. Trion åkte landet runt för att dokumentera kulturhistoriskt intressanta byggnader, allt från gamla badhus till nedlagda bensinstationer.
– När jag började mitt eget fotoprojekt kände jag hur de tomma, tysta rummen talade till mig. Husen speglade ju mitt eget åldrande – det skeva, ihopsjunkna, avflagnade och urblekta. Men som jag skriver i boken – så länge taket är helt och huvudet friskt finns det hopp ett tag till, säger Hans-Åke Lerin.
Hur länge orkar huset stå emot? Så länge taket är helt lever hoppet ett tag till.
Han har åkt runt en hel del på måfå och frågat sig fram efter hus som övergivits. För att komma in i dem har han varit tvungen att spåra ägaren och be om lov.
– Alla hus har en ägare, även de som står och förfaller. De flesta har låst upp, visat mig runt och berättat om husets historia.
Varför de en gång bebodda husen förvandlats till ödehus kan bero på olika saker. Konflikter i samband med arvskiften förekommer, andra ägare har tappat intresset och besöker bara husen då och då för att se till att de inte faller ihop fullständigt. Ett av husen, en hälsingegård, är obebott sedan mitten på 1990-talet med originalmöbleringen intakt sedan 30-talet.
Husen som dokumenterats befinner sig i olika grader av förfall. Här är ett hus där tapeterna för länge sedan lossnat från väggarna.
Boken har Hans-Åke Lerin tryckt i några hundra exemplar på eget förlag. Tanken är att den ska säljas i samband med hans årliga fotoutställning på Gräsö konstrunda i mitten på juli.