– Det känns helt fantastiskt, sjukt! Man söker så mycket stipendier, och när man väl får något så blir man ju jätteglad.
Berätta mer om ditt projekt, vad handlar det om?
– Jag behöver verkligen jobba på att få till en hisspitch, haha. Men man kan väl säga att det är ett slags lokalt förankrat Tjernobylprojekt. Jag är helt enkelt väldigt intresserad av hur stor påverkan Tjernobylolyckan haft på människor, mig inkluderad: jag fick inte äta renskav när jag växte upp för att det kunde vara farligt.
Hon menar att spåren av händelsen fortfarande är intressanta att utforska, framför allt konstnärligt, och att det är ett kvarlevande trauma.
– Bland annat runt Gävle och i Norduppland. Man slutade plocka bär och svamp. Mycket ändrades, trots att olyckan skedde så långt bort ifrån oss.
Idén föddes för några år sedan när hon arbetade som journalist och det kom in rapporter om fällda vildsvin och skyhöga becquerel-värden.
– Jag insåg att det här pågår ju fortfarande. Vildsvinsstammen hade börjat röra sig in i nedfallszonen kring Gävle, och det kändes lite som att historien upprepades.
Den dokumentära bilden är Sara Linderoths hemmaplan, men hon insåg att det skulle vara svårt att dokumentera det här skeendet på det klassiska sättet.
– Det var då jag började fundera på om det fanns andra fotoprocesser som kunde tillföra något.
Hon började att experimentera med radiografier. I korthet så går det ut på att stoppa in ett objekt tillsammans med oexponerad film i en påse som inte släpper in något ljus och sedan vänta i månader.
Hon åkte till Gävletrakterna tillsammans med forskare, bland dem Klas Rosén, radioekolog vid SLU, och samlade in organiskt material.
– Tesen var att om de här svamparna och annat jag plockat innehöll cesium så skulle det sönderfalla med tiden och den strålningen skulle exponera filmen på samma sätt som solljus gör. Då skulle man få ett avtryck av något som vi inte kan se med blotta ögat.
Experimentet lyckades, även om det inte blev några tydliga avtryck.
– Men det var nästan bättre så, mer spännande när det blev vagt tycker jag.
Stipendiet, som är på 100 000 kronor, kommer att ge henne en knuff att slutföra projektet. Det ska bli en bok med huvudsakligen hennes bilder från bland annat platser där vildsvin skjutits, radiografierna och även arkivbilder och de efterföljande konsekvenserna som hon hittat under sin research.