När UNT besökte Bror Hjorths hus var förberedelserna i full gång. Bland annat väntade det ikoniska porträttet av Jonas Gardell på att få sin plats på väggen.
Det är dagen före utställningen öppnar. Längs golvet på Bror Hjorths hus står svartvita fotografier, och på en av väggarna hänger redan en bild av ett blodrött strykjärn. I bilden bredvid omsluts en kvinna av kolsvart vatten. Ögonen är slutna och den vita kroppen bildar en kontrast mot det bottenlösa. Jag har sett bilden förut, men utan sammanhang. Nu, bredvid det blodröda strykjärnet, berör den mig på ett annat sätt. Kroppen, livet, mot det hårda och kalla redskapet.
"Maria with a log" från serien Kvinnorna vid Tjursjön, 1991.
Fotografen är Tuija Lindström, som blev Sveriges första kvinnliga professor i fotografi och som har gjort avtryck bland generationer av unga fotografer. Bilderna är från hennes mest kända serie: "Kvinnorna vid Tjursjön".
Som fotograf tänker jag ständigt på hur jag ska få bilder att tala till betraktaren. Är det ett speciellt ljus som är tricket? En blick, ett kroppsspråk? De starkaste bilderna som jag tar uppstår ofta ur en känsla, en sorts intuition. Frågan kring vilken känsla Lindström hade när hon tog bilderna väcks när jag står framför dem. Ilska? Sorg? Uppgivenhet? Längtan?
En av utställningens arrangörer kände Lindström väl. Mia Bengtsson-Plynning arbetade tillsammans med henne från slutet av 80-talet på en bildbyrå i Stockholm. Mia representerar nu Föreningen Tuija Lindström.
– Tuija har betytt mycket, både inom det feministiska fältet och inom det konstnärliga. Hon blev en förebild både för kvinnliga och manliga studenter vid Fotohögskolan i Göteborg, där hon undervisade som professor under tio år. Många vittnar om att hon var en bra pedagog, hon lyckades hjälpa fotostudenterna att hitta sitt eget språk och sin egen väg.
Tuija kom till Sverige på 70-talet från Finland, med en journalistutbildning i ryggen. Eftersom svenskan var hennes andraspråk blev fotograferandet det språk som hon kunde uttrycka sig genom. Till skillnad från den rådande normen arbetade hon nära det privata och egna.
"Tuija älskade att undervisa. Det var skönt med någon som var engagerad och intresserad av det man själv höll på med, vilket man inte tog för givet som en 20-årig, nystartad fotograf", säger Mia Bengtsson-Plynning.
– Sverige under 70-talet var väldigt partipolitiskt och det gemensamma var viktigt. Men Tuija blickade inåt, för henne var det viktigt vem man själv var och att ta sin egen plats i världen. Genom det stärkte hon många yngre, speciellt kvinnor, att våga ta plats och att våga tänka på sig själva lite mer, säger Mia och fortsätter:
– Det låter okomplicerat idag, men när Tuija bröt igenom som konstnär var det ett annat samhällsklimat. Då skulle inte kvinnor ta plats på det sättet, det fanns en liten raljant ton om att kvinnor inte kunde göra konst. Men det var precis då allt började förändras, vilket hon också var en stor del av.
"Cotswold Park", 1984.
"Swallow's Nest" ur serien Sandemar som hon fotade nära sitt hem på Dalarö 1991. Tuija fotade bland annat med sin analoga Rolleiflex-kamera med 6x6 cm film.
Längs en av väggarna hänger landskapsbilder med böljande, stillsamma former. Vid en första anblick skulle man kunna tro att fotona visar en fjärran öken, men faktum är att de togs i närheten av Tuijas hem på Dalarö. Med storformatskameran i hand gav hon sig ut, i pauserna mellan matlagning, disk, tvätt och barn.
– Tuija tog över genrer och integrerade dem i sitt liv, på sina villkor. Hon var väldigt experimentell och tekniskt intresserad. Under 80-talet var varje bild sin egen berättelse och sedan övergick hon till att skapa längre bildserier. För henne handlar de om något mänskligt, om människan som en egen planet, säger Mia.
Utställningen pågår fram till 17 oktober.
"Utställningen har planerats i över ett år", säger Tomas Järliden, museichef på Bror Hjorts Hus.
"Det är roligt att man kan få olika upplevelser när man kommer hit, fotona tillhör ju den svenska konsthistorien", säger Tomas Järliden, museichef på Bror Hjorts hus.