På en utställning på Upplandsmuseet 2014, ”Människan och staden” blev jag fascinerad av några äldre fotografier av Uppsala domkyrka där de gamla bulliga ”hårlemanska huvarna” fortfarande fanns på tornen. På en skylt intill stod att bilderna var tagna av Emma Schenson på 1860-talet, troligen från hennes ateljé på Östra Ågatan 25. Det väckte min nyfikenhet. Vem var hon?
Emma Schenson var den första kvinnan i Uppsala som öppnade porträttfotoateljé. Hon var också en av tre kvinnor och 65 män i föreningen för yrkesfotografer när den startade 1888. Kvinnor var omyndiga då men jämställdheten var på gång och en ny lag på 1850-talet tillät dem att öppna affärsrörelse.
Emma Schensons far var akademikamrerare och modern drev flickskola. I den fick Emma och hennes systrar både undervisa och själva lära sig akvarellmåleri. Fototeknik lärde hon sig kanske av någon kringresande fotograf eller från en manual. Fotoutrustning kunde köpas från Frankrike.
Uppsala utvecklades till en industristad och stadens borgerskap växte. Bland dem blev det poppis att låta porträttfotografera sig. Den egna ateljén gav Emma Schenson en trygg försörjning och hon gifte sig aldrig.
Men det verkar som hon ville mer. Kanske friluftsmåleriet inspirerade henne till att börja fotografera i Uppsalas kulturmiljöer. Två album med Uppsalabilder, ”portefolios”, kom hon att ge ut, och hon var troligen först i Sverige med tematiska fotoalbum. Bara ett par engelsmän hade gett ut sådana tidigare, om Krimkriget respektive om Egyptens pyramider.
Emma Schensons första album var med foton från Uppsala domkyrka, före och efter restaureringen. Det andra albumet var med bilder från Carl von Linnés Uppsalamiljöer och hade en prolog av den välrenommerade botanikprofessorn Elias Fries, översatt till ytterligare tre språk.
Kanske hon lät göra albumen med tanke på en internationell marknad. Bilderna från Domkyrkan ställdes ut på världsutställningen i Moskva 1872 och hon vann ett bronspris.
Men en sökning i Kungliga bibliotekets dagstidningsarkiv visar att svensk press var snål med att berätta om hennes fotografier. Bronspriset nämns i någon bisats i artiklar om världsutställningen, men inte så mycket mer.
Mest entusiastisk om hennes foton var tidningen Upsala som rapporterade 1871 ”Vid Upsala domkyrka har en serie vackra afbildningar i fotografi utkommit. Dessa fotografibilder är utförda af fröken Emma Schenson”.
Hon annonserade själv ut sina böcker till försäljning i tidningar. Albumen gavs ut i flera upplagor, men i de båda sista 1908 var hennes namn borttaget. Kanske för att det ansågs okvinnligt att intressera sig för arkitektur. Eller skulle kvinnorna hållas kort vid tiden för växande krav på allmän rösträtt?
Efter Emma Schensons död 1913 tog familjens husläkare hand om hennes bildarkiv. En bråkdel skänktes till Uppsala universitetsbibliotek medan resten slängdes förmodligen. I dag förvaras resterande glasnegativ på Upplandsmuseet. Ett sextiotal fotografier finns i Carolina Redivivas och Upplandsmuseets bildarkiv. Ett par andra museum har porträttfoton, Victoria & Albert museum har bilder från Linnéalbumet och Uppsala universitetsbibliotek förvarar flera upplagor av båda albumen.
Emma Schenson är begravd i familjegraven på Gamla kyrkogården i Uppsala, men hennes namn saknas på gravstenen.