När UNT träffar jubilaren möter han upp gentlemannamässigt och visar stolt upp tre nålar som han har satt fast på slaget till den rutiga blazern.
– Silverfyrkanten är för Musikens hus vänner, den runda är för Rotary och den som ser ut som en drake är för föreningen Ung företagsamhet (UF), berättar Ola Carlsson.
Nålarna sammanfattar hans 90-åriga liv – och hans intressen – väl.
Näringslivet och kultur har präglat stora delar av hans liv i Uppsala – utöver de 30 åren som anställd på Pharmacia.
Han tog en fil mag vid Uppsala universitet i matematik, kemi, ekonomisk geografi och pedagogik. Genom medlemskap i SYNF (Sveriges yngre naturvetares förening) ombads han att tillsammans med en studiekamrat organisera två stora studieresor till olika företag i Tyskland, Nederländerna och USA, för ett 25-tal forskare på 1950-talet. Dessa studiebesök inspirerade honom att efter examen söka sig till läkemedelsindustrin.
– Jag tycker att det är oerhört intressant att få ha varit med i den här staden sedan 1950 fram till i dag. Då var det en akademikerstad med viss industriell verksamhet. Sedan dess har Uppsala utvecklats till att bli en stad som har så många näringsgrenar som relaterar internationellt och till Stockholm. Den har utvecklats väl genom de satsningar som universitetet har gjort inom forskning som exempelvis Ångströmslaboratoriet. Samtidigt har vi då kunnat få ha en ekonomi som har fungerat väl. 1982 blev jag förbundsordförande i Ung företagsamhet (UF) på uppdrag av Sverige industriförbund. Uppsala är i dag ett av de ledande distrikten inom ung företagsamhet.
1990 lämnade Carlsson Pharmacia och startade, tillsammans med företag i Uppsala, Uppsvenska handelskammaren, och blev dess första vd fram till 1997 då han pensionerade sig.
Hur tror du att Uppsala är om tio år?
– Jag tror att den här fasen av IT kommer att utvecklas. Jag tror även att den biomedicinska forskningen kommer att utvecklas, och att samverkan mellan den producerande delen och forskningen kommer att utvecklas internationellt, där Uppsala får en stor roll. Jag har sett hur förnyelsen sker inom Uppsala universitet.
Från 1988 var han också med och startade föreningen MHV (Musikens hus vänner) och var dess ordförande till 2010. Den hade då nära 800 medlemmar. Utöver att ge bidrag och stipendier (i mångmiljonklassen) till musikanter var föreningen även drivande till att Uppsala konsert och kongress byggdes och stod klart för elva år sedan.
– Det fanns förslag på tio olika platser att bygga det på. Idén födde vi tillsammans med Carl Rune Larsson, director musices vid Uppsala universitet. En utmaning var att få akustiken att fungera, och det har det gjort. I dag är akustiken erkänd över Europa och folk kommer bland annat från Paris för att studera den. Överlag är jag nöjd med att huset blev klart, även om det tog tid.
I nära 50 år bodde han och hustrun Birgitta i den egenbyggda villan i Norby – som de nu har lämnat.
– Vi bestämde oss för att bygga huset när vår dotter skulle födas, och då köpte vi en tomt i Norby vid stadsskogen med cykelväg till Pharmacia. Min far som var byggmästare sa på västgötska att ”när ni ska bygga huset så ska ni se till att ni bygger en pool, och gör det nu. Den blir mycket dyrare att bygga i framtiden”. Detta var 1965, och vi grävde för en pool. Den poolen står kvar ännu.
För ungefär ett och ett halvt år sedan flyttade paret in centralt till lägenheten i Luthagen.
– När man blir gammal orkar man inte med trädgården och en del annat. Därför måste man planera för ålderdomen. Därför gjorde vi så och tog kontakt med en mäklare.
Hur trivs du inne i stan?
– Det går jättebra. Vi har centrum precis utanför dörren och går ofta och handlar på Luthagens livs där man umgås och träffar folk. När jag anställdes på Pharmacia 1959 fick jag anställningsnummer 351, och när jag för några veckor sedan gick in i butiken så kom en person fram och sa: ”Är det inte nummer 351 Carlsson?”. Då svarade jag att det stämde. Han jobbade på personalavdelningen på den tiden.
Hur ser planerna ut för sommaren?
– Vi har tidigare somrar rest väldigt mycket utomlands på sol- och musikresor. Men när man blir gammal orkar man inte. Nu nöjer vi oss med Örbyhus slott, och till exempel en konsert med Ellen Nisbeth, som MHV har delat ut stipendier till genom åren.
Till sist, hur ser du på att fylla 90 år?
– Det är lite bekymmer med kroppen naturligtvis. Jag hade en hjärtinfarkt som märkte mig redan 2004. Det gjorde att jag fick börja att ta medicin för att lösa blodpropparna, och nu har det blivit en blodutgjutning i vänster öga. Så numera ser jag bara på ett öga. Jag försöker att gå på sjukgymnastik, och har tränat på gym. Men tyvärr har jag tappat lite av det. När jag ser tillbaka så skulle jag ha motionerat mer som ung.