Det kan inte hjälpas att det känns som att man försöker mjölka allt vad som går att få ut på konceptet X-Men. Liksom för så många andra ur serieförlaget Marvels digra förråd av superhjältar har filmteknikens utveckling betytt att de tycks få ett evigt liv. Men då måste man vara mer inspirerad än så här, det är mycket som är på tomgång trots all energi som går åt rent bokstavligt.
Och man får verkligen "mycke' ljud och bild" för pengarna. Det startar direkt med en lång och häftig sekvens med start i det forna Egypten, där mutanternas mutant En Sabah Nur försöker få evigt liv genom att föra över sig i en ny kropp. Här är det härligt storslaget och fantasifullt och inte minst får fornegytiska nördar som jag själv en massa ögongodis. Och detsamma för öronen, något som fortsätter, inte minst så är "X-Men: Apocalypse" en högljudd film.
Helst ska man ha plöjt åtminstone föregående film om x-arna, "Days of future past", för att riktigt hänga med. I den gjorde man en tidsförflyttning till när mutanterna var unga och passade samtidigt på att byta ut det gamla skådespelargardet. Det här är fortsättningen och nu är det i stort sett bara de nya, bortsett från en nostalgisk blinkning. Alla de unga mutanterna ses som freaks ute i samhället och har samlat sig på en Hogwartliknande skola "för särskilda begåvningar", som till exempel flyga, ändra tiden, bli blå, destruera med blicken och liknande små färdigheter.
Historien är ju egentligen förstås bara en ursäkt för specialeffektenheten att ha både lilla och stora julafton. I och för sig inte så mycket som är nytt, filmtekniken ligger på den här nivån nu och tyvärr har man vant sig.
Däremot är det som så ofta strid man mot man, eller kvinna mot kvinna, eller kvinna mot man, när det gäller. Inte minst kommer det ofta ned på knytnävsnivå vilket emellanåt kan ge en lite fånig känsla efter alla superkrafter.
En rolig sak med X-Men är att det - trots namnet - inte minst är kvinnor som är avgörande. Mystique/Raven, Moira Mactaggart, Jean Grey, Ororo Munroe, utan dem vore det kört och världen skulle ha gått under.
Okej, jag skulle trots allt velat ha lite mindre dunder och lite mer historia. Man tittar förstås inte på en "X-Men" för att få "less is moore", men ändå. Här är det så bombastiskt och svulstigt ofta att det förtar en del av själva berättelsen. Egentligen går den ju ut på att man ska hjälpa varandra och att det är bra att ha vänner. Som superhjälten Bamse också skulle ha sagt.