Dokumentären ”Bolshoi Babylon” visar hur den ryska nationalscenen Bolsjojteaterns blivit en symbol för det ryska samhällets själ. Men efter en syraattack mot teaterns konstnärlige ledare 2013 hotas teaterns rykte.
Att betala för berömmelse i svett, ett uttryck myntat på 80-talet av ”Fame”-danslärarinnan Lydia Grant, är en blek jämförelse med det som krävs av dansarna på Bolsjojteatern. När teaterns konstnärlige ledare Sergej Filin utsattes för en syraattack 2013, var det början till en vädring av åratal av missnöje.
I århundraden har politiska högdjur och kungligheter frotterats under Bolsjojteaterns kristallkronor och guldglimrande interiör. Några av världens mest berömda dansare har stått på dess scen, och att utses till dess ledare är en fråga om prestige _ men också om politik på hög nivå.
Kanske var ex-dansaren Sergej Filin beredd på konsekvenserna när han accepterade att bli Bolsjojs konstnärlige ledare, men knappast att utsättas för fysiska attacker. Dokumentärfilmarna Nick Read och Mark Franchetti fokuserar inte i första hand på den vidriga handlingen, utan låter den fungera som en symbol för filmens tes, men de är inte dummare än att de inser skandalens värde. Därför redovisar de något pliktskyldigt vem som låg bakom attacken _ dansaren Pavel Dimitritjenko dömdes för att ha beordrat handlingen _ men gräver inte på djupet i konflikten bakom. En av Bolsjojteaterns mest kända (före detta) dansare, Nikolaj Tsiskaridze, är till exempel en nyckelperson som bara ytligt figurerar i filmen.
Men mycket av den härva av avundsjuka, bitterhet, rivalitet och hemliga vänskapsband som utgör Bolsjojteaterns inre synliggörs. Teaterns kopplingar till Kreml är starka. Det blir nästan absurt _ och lite komiskt _ när filmarna träffar den ryska premiärministern Dimitrij Medvedev och han talar om Bolsjoj som ett ”hemligt vapen”. Men skrattet fastnar i halsen när man ser uttalandet som en del i den helhetsbild som ”Bolshoi Babylon” förmedlar.
Filmen inleds med konstaterandet att teatern blivit lika förknippad med den ryska själen som kalasjnikoven. Det är en jämförelse som man är beredd att skriva under på efter att ha sett den.