Trassligt manus

Elin Dahlman ser ett tilltrasslat manus ställa till det.

Christian Wolff (Ben Affleck) är en man med väldigt många och märkliga talanger. En av dem är att döda.

Christian Wolff (Ben Affleck) är en man med väldigt många och märkliga talanger. En av dem är att döda.

Foto: Chuck Zlotnick

Filmrecension2016-11-04 06:05

Ben Affleck spelar en revisor med udda talanger i "The accountant". Bra skådespelare och väloljad regi lyfter bara stundvis en film som lider av ett tilltrasslat manus.

På pappret har Gavin O'Connors "The accountant" en del att komma med _ skickliga skådespelare, en intressant huvudrollsfigur och en historia som sticker ut. På bioduken däremot framkallar den lika delar ofrivilliga skratt och "Bourne"-vibbar. Det är en kombination som inte är helt lyckad.

Men vi börjar med det positiva. Rollfiguren Christian Wolff (Ben Affleck) råkar nämligen vara en ganska speciell actionhjälte. Det förstår vi inte bara genom Afflecks uttryckslösa ansikte och lite märkliga beteende, utan också med hjälp av en flashback till Wolffs barndom, där hans föräldrar söker hjälp för sonens avvikande beteende. Men faderns militäriska inställning till uppfostran gör inte direkt underverk för Christian, som så småningom diagnosticeras med en högfungerande form av autism och i vuxen ålder har förvandlats till en man med många hemligheter.

Problemen börjar när Wolff anställs för att se över bokföringen åt ett stort elektronikföretag, och med hjälp av den nästan lika udda ekonomen Dana (Anna Kendrick) upptäcker att pengar har läckt ut från företaget. Plötsligt får de en torped (Jon Bernthal) på halsen, samtidigt jagas Wolff av en nitisk agent på finansdepartementet (JK Simmons).

Någonstans är det härligt att den autistiske Wolff inte bara utmålas som asocial, utan får vara allt från matematiskt geni och kung fu-mästare till fenomenal prickskytt. Men redan här börjar "The accountant" att spåra ur å det grövsta, med sina många frågor som aldrig besvaras. Bill Dubuque, som har skrivit manus, vill skapa så många oväntade vändningar att berättelsen till slut blir helt obegriplig _ och ganska löjlig.

Att "The accountant" leker smartare än vad den är förklarar åtminstone de många sidospåren, som lär ha kastats in för att få det hela att hänga ihop. På slutet känner jag mig lite som den unge Christian när han flippar ut över en förlorad bit till det pussel han byggt _ djupt frustrerad, och lite sugen på att slå sönder något.

Film

The accountant

Regi: Gavin O'Connor

Filmstaden

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!