En otrohetsaffär leder till en infekterad skilsmässa mellan den franske revisorn André och hans fru Daný. Hon har träffat en stilig tysk läkare vid namn Dieter Krombach som blir styvpappa till parets två barn. Livet har sin gång, till 1982 då tonårsdottern Kalinka dör under mystiska omständigheter hemma hos Krombach.
Obduktionen visar tecken på övergrepp. André anklagar Dieter Krombach, som han är övertygad har våldtagit och mördat dottern. Krombach hade gett Kalinka flera märkliga injektioner kvällen innan och dotterns genitalier har försvunnit spårlöst från bårhuset kort efter obduktionen. Krombach såg till att medverka vid denna i egenskap av läkare och vän till familjen.
Dieter Krombachs ställning som läkare med inflytelserika kontakter försvårar ett fällande, men André Bamberski ger sig aldrig. Vi får följa hans tröstlösa slit över 30 års utdragna rättsprocesser. Han överklagar i alla instanser innan han till slut tar lagen i egna händer. Filmen börjar när André grips för olaga frihetsberövande, där han snabbt medger att han bara har försökt hjälpa rättsystemet på traven.
"För min dotters skull" är hälften thriller och hälften drama, befolkad av stabila europeiska toppskådespelare och berättad i tillbakablickar med små kronologiska nedslag i Bamberskis nitiska kamp. När han inte sitter i möten med advokater delar han ut flygblad eller hukar sig över lagböcker. Mest gripande är kanske hans möten med exfrun Daný, som fortsätter leva med lögnen om Krombachs oskuld, även efter att de två gjort slut.
Regissören Vincent Garenq förvaltar historien bra – om än utan större överraskningar – och det dedikerade drivet påminner om filmer som "Spotlight".
"För min dotters skull" gör ingenting experimentellt med "true crime"-genren, men erbjuder en obehaglig insyn i hur tandlöst rättsystemet kan vara oavsett hur starka bevisen är. (TT)