Det är ju förstås ingen överraskning att Tim Burton gör en visuellt mästerlig film. Efter filmer som "Alice i Underlandet", Kalle och chokladfabriken" och "Big eyes" - och många fler - har han om och om igen visat sin förmåga på området. Ibland har han själv gått bort sig lite bland alla effekter, men det är aldrig förutsägbart eller tråkigt. Den här gången sitter också allt på det rätta stället.
Jag vet inte hur mycket som sitter i romanen av Ransom Riggs, jag har inte läst den. Men för ovanlighetens skull ska jag läsa den nu. Nog första gången jag fått den känslan EFTER att ha sett en filmatisering.
Men fördelen med att inte ha läst den innan är att jag sitter på helspänn filmen igenom och inte vet vad som ska hända. Det tillför en dimension, annars sitter man ju lätt och registrerar "aha, löste de den scenen så" eller "nej men, så där såg det väl inte ut". Här är jag helnöjd.
Det handlar om den i sina egna ögon helt vanliga tonåringen Jake som åker och hälsar på sin älskade farfar efter ett upprört telefonsamtal från denne. Hans farfar har alltid berättat de mest fantastiska sagor för honom, alla med samma innehåll. Väl på plats ser han farfadern bli attackerad av ett monster. Han får några fragmentariska meningar med sig som sätter honom på spåren. Alla tror att det är traumatiska fantasier och han får gå till en psykolog som till slut uppmanar honom att besöka det barnhem på en ö utanför Wales där farfar växte upp. Väl på plats väntar minst sagt hans livs överraskning på honom.
Filmer om superhjältar har gjorts i parti och minus, ofta med utgångspunkt hos serieförlaget Marvel. Här är det något helt annat. Barnen som Jake träffar har alla en speciell egenskap som får dem att vara omöjliga i det vanliga livet. Miss Peregrine har skapat en tidsloop för dem att leva i, där de hela tiden finns den 3 september 1943, strax innan en tysk bomb spränger barnhemmet.
Naturligtvis kan inte den skyddande miljön få vara i fred. Ondingarna tar sig dit och attackerar. Nu måste alla använda sin kraft efter bästa förmåga och tillsammans kanske de kan klara sig. Eller. ..
Tim Burton har gjort en så fullödig berättelse. Här finns full action, hisnande fantasy, den första spirande förälskelsen och spännande karaktärer. Det är också en mycket vacker film med många bilder att försjunka i. Den moderna filmtekniken används fullt ut och trots allt man sett på senare år blir man överraskad över realismen i framställningen.
Skådespeleriet är genomgående av hög klass. Säkra kort som Eva Green, Judi Dench och Samuel L Jackson är förstås ingen överraskning, men de riktigt unga gör en strålande insats de också, främst Asa Butterfield och Ella Purnell.
Sensmoralen att om vi alla hjälps åt kan vi klara det mesta i kombination med att man får vara olika, är ju inte så dum den heller.