Det går inte annat än att le lite överseende åt att Hollywood, år 2016, verkar ha fattat att kvinnor utgör en potentiellt stark biobiljettsköpande målgrupp – och att kommersiella filmer om, med, och riktade till kvinnor därmed också bör ha en självklar plats på biorepertoaren.
Okej, nog med raljerandet. Men att "Bad moms", som handlar om några utmattade mammor som fått nog av att upprätthålla bilden av den perfekta modern, har blivit en av sensommarens biosuccéer i USA säger ändå en del.
Inte för att "Bad moms" egentligen gör så mycket för att bredda synen på kvinnor på vita duken. Filmens mammor, den överpresterande Amy (Mila Kunis), hemmafrun Kiki (Kristen Bell) och vulgodrottningen Carla (Kathryn Hahn), är i grund och botten ganska stereotypt skissade.
Det gör att vanligtvis skarpa komedienner som Kunis och Bell får jobba hårt för att spela filmens humorpoänger i mål. Hahn, vars komiska tajming är så brutal att man baxnar, är det stora undantaget.
Och nej, "Bad moms" är inte på långa vägar så smart som den tror i sin analys av kvinnors motiv och påtagna projektledarroller. Men det finns en sorglig sanning i Amys konstaterande att det enda hon är bra på är att komma försent, eller i att "nazi moms" som Christina Applegates Gwendolyn faktiskt existerar.
Någonstans mellan det att Amy, Kiki och Carla bestämmer sig för att leva ut "rutten morsa"-rollen till fullo, och det att Amy hetsar mellan arbete, hem och skola, blir det allt tydligare att någonting saknas i skildringen av mammor som jobbar för hårt på att vara perfekta. För var är egentligen alla pappor?