Filmen börjar med att Amy Adams rollfigur, språkprofessorn Louise Banks har en svårt sjuk dotter på sjukhus. Filmens tidsbeskrivning gör sedan en krök. Det är frågan om ickelinjärt berättande, men det tar ett tag innan man får grepp om det. Först mot slutet kan man se linjen i en cirkelformad berättelse som visar sig handla om kärlek och förlust.
I nästa scen är språkprofessorn hemma ensam i ett vackert hus vid en sjö. När mörkret fallit blir det rena krigsinvasionen med fladdrande helikoptervingar och strålkastarljus som studsar i vattenytan. Aliens? Nädå, det är bara amerikanska armén som behöver hjälp av en lingvist. Flera världsdelar har nämligen fått oväntat besök i form av äggformade gigantiska farkoster, som svävar ett par meter ovanför jordytan. Militärerna vill ha hjälp med att försöka få kontakt med rymdvarelserna som landat i USA. Vad vill de egentligen? Invadera? Varför är de så passiva?
Det är verkligen skådespelaren Amy Adams år i år och man kan lugnt säga att hon brutit sig loss från rollfacket som komedienn, ett epitet som var befäst med filmer som ”Förtrollad” (2007). I Tom Fords ”Nocturnal animals” som hade premiär för ett par veckor sedan, gav hon djup åt en känslomässigt förfrusen gallerist. Här ger hon flera emotionella schatteringar till en språkprofessor vars specialitet är språkstrukturer. Hon är inte bara akademikar, hon är kvinna och förälder också. Eller blir, filmens resande i tid är klurigt och långt mer intelligent spunnet än vad man först tror.
Amy Adams språkprofessor kämpar med klockan för att försöka knäcka koden från de besökandes symboliska meddelanden. I andra delar av världen rustar de upp för försvarskrig. Av den kärva militärkollegan, spelad av actionskådisen Jeremy Renner, får hon oväntat stöd.
Spänningen är av en mer intellektuell, lågintensiv art. Ett långt tag är det också segt när varelsernas olika cirkelformade symboler ska analyseras i lingvistens dator. Men ”titta på dataskärmar-scener” är väl sällan dramatiskt tacksammma.
Precis som i M. Night Shyamalan’s ”Signs” och ett dussin andra filmer i samma genre punkteras dessutom spänningen effektivt då utomjordingarna dyker upp i bild. Det är som att en sofistikerad sci-fi-skildring landar pladask i ett bygdespex.
Men bortsett från just den detaljen så är ”Arrival” en intelligent och fascinerande thriller med humanistiska undertoner. Den kan ses som en metafor i vår främlingsrädda samtid där kommunikation och strävanden att förstå blir allt mer nödvändigt. Men det är också roligt att se en sliten filmgenre förnyas med en flerskiktad och filosofiskt färgad handling.