Möt Peter Parker, en misslyckad nörd i high school. Eller? Han är uppskattad av de flesta, särskilt sitt lag i tiokampsfrågesport. Skolan verkar inte ens ha några mobbare förutom en störig kille med uppfälld pikékrage som framstår som en större tönt. Parker är även förälskad i duktiga Liz, som inte ens vet om att han existerar. Förutom att hon bjuder honom på fest och raggar på honom när de åker på skolresa. Parker har för övrigt en till (!) beundrarinna i klassen, som dessutom verkar roligare.
Parkers faktiska problem är att han måste vara superhjälteteamet Avengers bänknötare. Men han får snabbt en chans att använda sina akrobatiska spindelförmågor (och en ny dräkt) när exotiska vapen dyker upp i New Yorks undre värld. ”Homecoming” börjar med en epilog till ”Avengers”, där byggchefen Adrien Toomes (Michael Keaton) röjer upp bland allt utomjordiskt skrot som blev över efter att hjältarna slagit sönder halva staden. Han förlorar sitt kneg när Tony Stark (Iron Man) bestämt sig för att ta över röjningsarbetet, vilket motiverar Toomes att stjäla utomjordingarnas teknik och börja tillverka vapen. Åtta år senare har han byggt en flygande robotdräkt och kränger vapen till brottslingar. Diaboliskt? Vulture (som han heter i serietidningarna) driver ju exakt samma affärsverksamhet som den ”gode” vapenmiljardären Tony Stark, men för att försörja sin familj. Förklara igen varför han är skurken?
Filmserien ”Spider-Man” föddes 2002 med Sam Raimis två perfekta popcornrullar, men dog när samme regissör lät Tobey Maguire dansa ”ondskefull” jazzdans i ”Spider-Man 3”. Hjälten återuppstod sedan i två lättglömda ”Amazing Spider-Man” med Andrew Garfield i huvudrollen. ”Homecoming” skippar all onödig bakgrundsinformation men mättnaden är ändå påtaglig, och nu när Disney äger en del av rättigheterna tvingas vi stå ut med omotiverade referenser till deras kassako ”Star Wars”.
Tom Holland ser äntligen ut att vara Spindelmannens rätta ålder (Maguire och Garfield var båda närmare 30) men ”Homecoming” misslyckas förvalta de karaktärstypiska tonårsproblem som ska leda till Spindelmannens nörd-comeback. I stället får Peter Parker konsekvent råstryk av allt och alla. Behållningen ligger i smattrande oneliners och en svindlande scen vid Washingtonmonumentet, men inga av actionsekvenserna når samma nivå som det skenande tunnelbanetåget i ”Spider-Man 2”. (TT)