Steven Spielberg tar sig an ett manus av bröderna Coen denna gång, som bygger på (eller inspirerats som det står i förtexterna) av verkliga händelser.
I skiftet mellan 50- och 60-tal är det kalla kriget som kyligast. Båda sidor ser en kärnvapenattack som högst möjlig. Spioner skickas kors och tvärs och här fångas den sovjetiske spionen Rudolf Abel. Amerikanska myndigheter bestämmer sig för att visa sin konstitutionella överlägsenhet och låta honom få en "rättvis" rättegång. Man mer eller mindre tvingar advokaten Jim Donovan att försvara honom. Problemet är mest att denne tar sin uppgift på allvar - medan många andra anser att man bara ska döma rätt av - och lyckas få domen att bli livstid i stället för dödsstraff. Inte minst utsätter det Donovan och hans familj för hot och livsfarliga trakasserier. Men han ger sig inte.
Donovan menar också att det kan vara bra att ha någon att utväxla fångar med. Och, vips, så finns det en nedskjuten amerikansk pilot att förhandla om. Detta tar Donovan på en strapatsrik resa till Berlin, där man just börjat bygga muren. . .
Okej, låt oss börja med det som är mindre bra: självklart - det är en amerikansk film - så är det patriotiskt och det mesta bra när det gäller USA och allt som har med det forna Sovjet att göra dåligt, till och med vädret. Det är också en film om en god hjälte, som mot alla odds står upp för det han tror på. Spielberg blir en aning övertydlig med sådana saker och emellanåt känns det undervisnings- och propagandafilm.
Men Spielberg är en förbålt skicklig regissör. Det är spännande från början till slut. Han har vinnlagt sig om minsta detalj och återskapar både USA i "Madmantid" och Östberlin under den här tiden. Det är fascinerande inte minst som historiebeskrivning och det är ett imponerande jobb han gjort. När han skildrar DDR:s maktkorridorer tangerar han Roy Anderssons filmer i bildkompositioner och färger. Riktigt roligt i all tragik.
Och så har han ju Tom Hanks. Denne skådespelare gör ju aldrig en dålig roll och han är suverän här också. På många sätt är han väl för bra för att vara sann, det enda inte helt rättrådiga Donovan gör här är väl att utsätta sin familj för det folkhat som kommer av att han försvarar Abel. Men det vänder.
Även Mark Rylance (som är så bra i "Wolfhall") är perfekt som Rudolf Abel, en man som avger lakoniska oneliners då och på frågan om han aldrig är rädd för vad som ska hända honom svarar: "Skulle det hjälpa?".
Eftersom filmen direkt säger sig vara "inspirerad" av verkliga händelser och inte "sann" så får man väl ta att den östtyske advokaten kör Volvo P1800 som inte börjar tillverkas förrän året därpå och att Abels vidare öden i eftertexterna inte är korrekta enligt vissa källor.
Spielberg har gjort en film som visar ett viktigt stycke nutidshistoria, och det gör han både skickligt och underhållande.