När Argentina, efter ett årtionde av terror, förföljelser och våld fick en demokratiskt vald regering 1983 kunde inte alla i den gamla regimen anpassa sig. Arquímedes Puccio, som kidnappat och mördat under militärjuntans tid, gjorde det nu som en familjeverksamhet. Med hjälp av sina söner kidnappade han rika människor, pressade deras familjer på pengar, för att sedan mörda offren efter att betalning skett.
Den argentinska thrillern ”Klanen”, baserad på verkliga händelser, följer familjens öde. Det är en snårig berättelse, som inte görs bättre av att klippningen är en enda röra. Filmen rullar planlöst förbi, en samling av scener, några fantastiska och chockerande, några vilsna och överflödiga. De första trettio minuterna av ”Klanen” är så pass snåriga att de stundtals är obegripliga.
Det blir bättre, men filmen hjälps inte av att handlingen känns välbekant. Här spökar det andra, bättre filmer. Kontrasten mellan våld och familjeliv och våldsdåden som ackompanjeras av hurtig pop gör det nästintill omöjligt att inte tänka på hur detta är ett område som sedan länge flitigt filmatiserats.
”Klanen” menar att alla familjens medlemmar, om än passivt, deltar i brotten. Men familjeöverhuvudet Arquímedes är klart den drivande kraften bakom kidnappningarna. Dock är motivet, förutom det uppenbara, oklart. Gör han det endast för pengar, eller är han också något av en dinosaurie, ovillig att förändras och vilse i den demokratiska tidsandan? Filmen ger aldrig ett svar, utan Arquímedes Puccio, till hälften psykopat och hälften familjeman, förblir ett mysterium när eftertexterna börjar rulla.