Är det banker, internetuppviglare, korrupta snutar eller terrorister vi ska oroa oss för? Allt - om man ska tro "Bastille day", en rörig, ofokuserad film som hör hemma i hyrfilmsutbudet snarare än på bio.
Regissören James Watkins långfilmsdebuterade för några år sen med "Eden Lake", en på intet sätt fulländad men oväntat intensiv lågbudgetskräckis om några tonåringar som terroriserade ett par (Michael Fassbender, Kelly Reilly) på kärleksweekend. Watkins nästa film, "Woman in black", en filmatisering av Susan Hills rysarklassiker, imponerade likaså, med en stämningsfull ton och fint bildarbete.
Av ovanstående meriter finns få spår i Watkins senaste film "Bastille day", en actionthriller om en CIA-agent (Idris Elba) som tillsammans med en skicklig ficktjuv (Richard Madden, känd från "Game of thrones"), kommer en poliskorruptionsskandal på spåren.
Faktum är att filmens största fördel är att den ger ett smakprov på vad Idris Elba skulle kunna göra med rollfiguren James Bond, ifall ryktena om Elba som potentiell 007-kandidat visar sig ha någon bäring. I rollen som den hänsynslöse CIA-agenten Sean Briar får den kraftfulle Elba nämligen möjlighet att uppfylla alla sorters agentfantasier _ från jakt på hustak till bilkapning och iskyla inför allt som kallas civila offer.
Men att filmen, utöver Elbas närvaro, inte sätter några större avtryck har framför allt att göra med ett slarvigt ihopkastat manus som vill för mycket. Utöver det laddade huvudtemat avhandlas allt från terrorism, farliga aktivister, internetuppvigling och banker som skor sig på hederligt folk. "Bastille day" skulle kunna vara en angelägen film som berör aktuella ämnen, men den snarare skriker ut "hej, kolla vilken smart film!", så intrycket blir bara poserande.
Med tanke på filmens i övrigt begränsade meriter - inklusive valet att låta Idris Elba funka loss på filmens soundtrack - är det förvånande att den överhuvudtaget tagit sig upp på bioduken.