Sara får veta att hennes tvillingsyster Jess har försvunnit i Aokigahara-skogen och åker till Japan för att leta efter henne. Där får hon höra skräckhistorier om skogen, om hur människor som beger sig in bland träden börjar se syner och luras till att begå självmord. Hon avråds från att gå dit själv, men envisas och får till slut sällskap av en journalist och en guide. Snart börjar allt gå åt pipan.
Långfilmsdebuterande regissören Jason Zada jobbar mycket med att bygga upp spänningar som slutar med att man hoppar till i biostolen när något plötsligt händer. Det är ett lätt och effektivt sätt att skrämmas på, men Jason Zada gör det så mycket att han inte ser skogen för alla träd.
Den verkliga Aokigahara-skogen vid Mount Fiji i Japan har en tragisk självmordshistorik och många kroppar hittas här varje år. Mount Fiji är även en central plats i den japanska mytologin, och det är dessa två faktum som ”The Forest” gör ett skamlöst försök att utnyttja.
Men historien i filmen är papperstunn och i sig själv inte särskilt skrämmande. Att dessutom ta en verklig plats där många tar självmord och göra det till en Hollywood-skräckis om andar och övernaturliga fenomen är högst moraliskt tveksamt. Jag har väldigt svårt att föreställa mig en liknande film där Golden Gate-bron skildras som ett levande väsen som förtrollar alla som hoppar och tar sina liv.
Så i stället för se denna okänsliga skräckfilm, är ett bättre tips att kolla in den Sverigebaserade fotografen Pieter ten Hoopens bildreportage från just Aokigahara som finns att se på nätet. Det är både mer stämningsfullt och kusligt.