Det är inte mycket att orda om när Disney gör en film om ett sjunkande skepp och fyra modiga livräddare. Slutet avslöjas ju redan i titeln så varför bry sig om spänning? Istället lägger man budgeten på specialeffekter.
En hjälte planerar sällan sin bragd. Tillfället uppstår och hjälten agerar istället allt som oftast på impuls. Och hyllas sedan för sitt mod och sina osjälviska instinkter. Filmen "The finest hours" handlar om någonting ditåt, ifall valet mellan att riskera döden för någon annan går före det säkra valet att rädda sig själv.
Året är 1952 och en av de värsta stormarna som någonsin svept över USA:s östkust sliter en oljetanker i två delar utanför Cape Cod. Kaptenen på kustbevakningen skickar ut fyra män i en liten båt för att hitta de sjömän som eventuellt finns kvar på skrovet.
Det finns givetvis en hel del dramatik att ösa ur här. Männen ombord som plötsligt sett halva skeppet dras ned i havet, den vindpinade livräddningsbåten som i kyla, mörker och storm försöker lokalisera ett sjunkande skepp mot ganska så dåliga odds och så sjömanshustrun hemma på land som försöker hantera sina motstridiga känslor.
Men konstigt nog känns inget av detta särskilt spännande. En del måste dessvärre tekniken beskyllas för. Vågmaskinernas tydliga inställningar, studiobelysningens perfekta mörkblå sken och stajlade tunnelvågor ger en konstgjord smak åt situationen. Publikens sympatier och engagemang för livräddaren Bernie (Chris Pine) bygger på att han är en hyvens kille som vill gifta sig med sin fästmö (Holliday Grainger). Kommer han inte hem från räddningsexpeditionen så kommer ju detta inte att ske. Varför hans kapten skickar ut honom på det till synes omöjliga uppdraget med i stort sett bara kan sluta med döden som utgång framgår inte.
Det är beundransvärt att se att filmbolaget Disney fortsätter att göra klassiska hjältesagor av den här sorten men desto tråkigare att de styr in hjälteskutan på en så bekant, okomplicerad kurs. Hjälten är hyvens, som sagt, och vågorna är superstora. Kaptenen är elak. Mycket mer finns inte att säga. Vilket är ännu märkligare när man betänker att detta är baserat på en verklig händelse. Å andra sidan avslöjar ju titeln redan hur det hela slutar så vad mer kan man lägga till än ett par megastora, tekniskt frammanade vågor?